038:022 Har du varit framme vid snöns förrådshus?
Och haglets förrådshus, du såg väl dem
038:023 —de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid,
till stridens och drabbningens dag?
038:024 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig,
dit där stormen sprider sig ut över jorden?
038:025 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna
och banat en väg för tordönets stråle,
038:026 till att sända regn över länder där ingen bor,
över öknar, där ingen människa finnes,
038:027 till att mätta ödsliga ödemarker
och giva växt åt gräsets brodd?
038:028 Säg om regnet har någon fader,
och vem han är, som födde daggens droppar?
038:029 Ur vilken moders liv är det isen gick fram,
och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
038:030 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten,
så ytan sluter sig samman över djupet.
038:031 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe?
Och förmår du att lossa Orions band?
038:032 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram,
och som leder Björninnan med hennes ungar?
038:033 Ja, förstår du himmelens lagar,
och ordnar du dess välde över jorden?
038:034 Kan du upphöja din röst till molnen
och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
038:035 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå,
så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?
038:036 Vem har lagt vishet i de mörka molnen,
och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
038:037 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna?
Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
038:038 medan mullen smälter såsom malm
och jordkokorna klibbas tillhopa?
039:001 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan
och stillar de unga lejonens hunger,
039:002 när de trycka sig ned i sina kulor
eller ligga på lur i snåret?
039:003 Vem är det som skaffar mat åt korpen,
när hans ungar ropar till Gud,
där de sväva omkring utan föda?
039:004 Vet du tiden för stengetterna att föda,
vakar du över när hindarna bör kalva?
039:005 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga,
ja, vet du tiden för dem att föda?
039:006 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster,
hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
039:007 Deras ungar frodas och växa till på marken,
så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
039:008 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet,
vem har lossat den skyggas band?
039:009 Se, hedmarken gav jag henne till hem,
och saltöknen blev hennes boning.
039:010 Hon ler åt larmet i staden,
hon hör ingen pådrivares rop.
039:011 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete,
hon letar efter allt som är grönt.