049:017 Frukta icke, när en man bliver rik,
när hans hus växer till i härlighet.
049:018 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig,
och hans härlighet följer honom icke ditned.
049:019 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv,
ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte,
till dem som aldrig mer se ljuset.
049:020 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
050:001 En psalm av Asaf.
Gud, HERREN Gud,
talar och kallar jorden,
allt mellan öster och väster.
050:002 Från Sion, skönhetens fullhet,
träder Gud fram i glans.
050:003 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga.
Förtärande eld går framför honom,
och omkring honom stormar det med makt.
050:004 Han kallar på himmelen därovan
och på jorden, för att döma sitt folk:
050:005 »Församlen till mig mina fromma,
som sluta förbund med mig vid offer.»
050:006 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig,
att Gud är den som skipar rätt. Sela.
050:007 Hör, mitt folk, jag vill tala;
Israel, låt mig varna dig.
Gud, din Gud, är jag.
050:008 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig;
dina brännoffer har jag alltid inför mig.
050:009 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus
eller bockar ur dina fållor;
050:010 ty mina äro alla skogens djur,
boskapen på de tusende bergen;
050:011 jag känner alla fåglar på bergen,
och vad som rör sig på marken är mig bekant.
050:012 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det;
ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
050:013 Skulle jag äta tjurars kött,
och skulle jag dricka bockars blod?
050:014 Nej, offra lovets offer åt Gud,
så skall du få infria dina löften till den Högste.
050:015 Och åkalla mig i nöden,
så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»
050:016 Men till den ogudaktige säger Gud:
»Huru kan du tala om mina stadgar
och föra mitt förbund på tungan,
050:017 du som hatar tuktan
och kastar mina ord bakom dig?
050:018 Om du ser en tjuv, så håller du med honom,
och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
050:019 Din mun släpper du lös till vad ont är,
och din tunga hopspinner svek.
050:020 Du sitter där och förtalar din broder,
din moders son lastar du!
050:021 Så gör du, och jag tiger,
och nu tror du att jag är såsom du.
Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
050:022 I som förgäten Gud, märken detta,
för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
050:023 den som offrar lovets offer, han ärar mig;
och den som aktar på sin väg,
honom skall jag låta se Guds frälsning.»
051:001 För sångmästaren; en psalm av David, 051:002 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.
051:003 Gud, var mig nådig efter din godhet,
utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
051:004 Två mig väl från min missgärning,
och rena mig från synd.
051:005 Ty jag känner mina överträdelser,
och min synd är alltid inför mig.
051:006 Mot dig allena har jag syndat
och gjort vad ont är i dina ögon;
på det att du må finnas rättfärdig i dina ord
och rättvis i dina domar.