052:008 Och de rättfärdiga skola se det och frukta,
de skola le åt honom:
052:009 »Se där är den man som icke gjorde
Gud till sitt värn,
utan förlitade sig på sin stora rikedom,
trotsig i sin lystnad!»
052:010 Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd
i Guds hus;
jag förtröstar på Guds nåd
alltid och evinnerligen.
052:011 Jag skall evinnerligen tacka dig
för att du har gjort det;
och inför dina fromma
skall jag förbida ditt namn,
ty det är gott.
053:001 För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David.
053:002 Dårarna säga i sina hjärtan:
»Det finnes ingen Gud.»
Fördärv och styggelse är deras onda verk;
ingen finnes, som gör vad gott är.
053:003 Gud skådar ned från himmelen
på människors barn,
för att se om det finnes någon förståndig,
någon som söker Gud.
053:004 Nej, alla hava de avfallit,
allasammans äro de fördärvade;
ingen finnes, som gör vad gott är,
det finnes icke en enda.
053:005 Hava de då intet fått förnimma,
dessa ogärningsmän,
dessa som uppäta mitt folk,
likasom åte de bröd,
och som icke åkalla Gud?
053:006 Jo, där överföll dem förskräckelse,
varest intet förskräckligt var;
ty Gud förströdde deras ben,
när de lägrade sig mot dig.
Så lät du dem komma på skam,
ja, Gud förkastade dem.
053:007 Ack att från Sion
komme frälsning för Israel!
När Gud vill åter
upprätta sitt folk,
då skall Jakob fröjda sig,
då skall Israel vara glad.
054:001 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David, 054:002 när sifiterna kommo och sade till Saul: »David håller sig nu gömd hos oss.»