055:020 Gud skall höra det och giva dem svar,
han som sitter på sin tron av ålder. Sela.
Ty de vilja icke ändra sig,
och de frukta ej Gud.
055:021 Den mannen bär händer på sin vän;
han bryter sitt förbund.
055:022 Orden i hans mun äro hala såsom smör,
men stridslust fyller hans hjärta;
hans ord äro lenare än olja,
dock äro de dragna svärd.
055:023 Kasta din börda på HERREN,
han skall uppehålla dig;
han skall i evighet icke tillstädja
att den rättfärdige vacklar.
055:024 Gud, du skall störta dem ned
i gravens djup;
de blodgiriga och falska skola ej nå
sin halva ålder.
Men jag förtröstar på dig.
056:001 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av
David, når filistéerna grepo honom i Gat.
056:002 Var mig nådig, o Gud,
ty människor stå mig efter livet;
beständigt tränga mig stridsmän.
056:003 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet;
ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
056:004 Men när fruktan kommer över mig,
sätter jag min förtröstan på dig.
056:005 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord,
på Gud förtröstar jag och skall icke frukta;
vad kan det som är kött göra mig?
056:006 Beständigt förbittra de livet för mig,
alla deras tankar gå ut på att skada mig.
056:007 De rota sig samman, de lägga försåt,
de vakta på mina steg,
ty de stå efter mitt liv.
056:008 Skulle de räddas med all sin ondska?
Nej, slå ned folken,
Gud, i din vrede.
056:009 Du har räknat min flykts dagar.
Samla mina tårar i din lägel;
de stå ju i din bok.
056:010 Så måste då mina fiender vika tillbaka
på den dag då jag ropar;
det vet jag, att Gud står mig bi.
056:011 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord;
med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.
056:012 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta;
vad kunna människor göra mig?
056:013 Jag har löften att infria till dig, o Gud;
jag vill betala dig lovoffer.
056:014 Ty du har räddat min själ från döden,
ja, mina fötter ifrån fall,
så att jag kan vandra inför Gud
i de levandes ljus.