057:001 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.
057:002 Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.
057:003 Jag ropar till Gud den Högste,
till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.
057:004 Han skall sända från himmelen och frälsa mig,
när jag smädas av människor som stå mig efter livet. Sela.
Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.
057:005 Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.
057:006 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
057:007 De lägga ut nät för mina fötter,
min själ böjes ned,
de gräva för mig en grop,
men de falla själva däri. Sela.
057:008 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud,
mitt hjärta är frimodigt;
jag vill sjunga och lova.
057:009 Vakna upp, min ära;
upp, psaltare och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
057:010 Jag vill tacka dig bland folken, Herre;
jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
057:011 Ty din nåd är stor allt upp till himmelen
och din trofasthet allt upp till skyarna.
057:012 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
058:001 För sångmästaren; »Fördärva icke»; av David; en sång.