058:002 Talen I väl i eder stumhet
vad rättfärdigt är?
Dömen I såsom rätt är,
I människors barn?
058:003 Nej, i hjärtat uppgören I
onda anslag;
I vägen ut i landet
edra händers våld.
058:004 De ogudaktiga äro avfälliga
allt ifrån modersskötet;
de lögnaktiga fara vilse
ända från sin moders liv.
058:005 Gift är i dem,
likt ormens gift;
en döv huggorm likna de,
en som tillstoppar sitt öra,
058:006 så att han icke hör tjusarnas röst,
icke den förfarne besvärjarens.
058:007 Gud, krossa tänderna
i deras mun;
bryt ut, o HERRE,
de unga lejonens kindtänder.
058:008 Låt dem bliva till intet,
likasom vatten som förrinner.
När någon skjuter sina pilar,
blive de såsom utan udd.
058:009 Må han vara lik snigeln,
som upplöses och förgås,
lik en kvinnas foster,
som ej fick skåda solen.
058:010 Förrän edra grytor
hava hunnit märka bränslet,
och medan köttet ännu är rått,
skall en glödvind rycka bort det.
058:011 Den rättfärdige skall glädja sig,
när han skådar hämnden,
han skall två sina fötter
i den ogudaktiges blod.
058:012 Och människorna skola säga:
»Ja, den rättfärdige får sin lön;
ja, det finnes en Gud
som dömer på jorden.»
059:001 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när Saul
sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.
059:002 Rädda mig, min Gud, från mina fiender,
beskydda mig för mina motståndare.
059:003 Rädda mig från ogärningsmännen,
och fräls mig från de blodgiriga.
059:004 Ty se, de ligga i försåt för mig;
grymma människor rota sig samman mot mig,
utan någon min överträdelse
eller synd, o HERRE.
059:005 Utan någon min missgärning
löpa de fram och göra sig redo;
vakna upp, kom mig till mötes,
och se härtill.
059:006 Ja, du HERRE Gud Sebaot,
Israels Gud,
vakna och hemsök alla hedningar,
hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. Sela.
059:007 Var afton komma de tillbaka,
de tjuta såsom hundar
och stryka omkring i staden.
059:008 Se, deras mun flödar över,
svärd äro på deras läppar,
ty »vem skulle höra det?»
059:009 Men du, HERRE, ler åt dem;
du bespottar alla hedningar.
059:010 Mot deras makt vill jag hålla mig till dig,
ty Gud är min borg.
059:011 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd,
Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
059:012 Dräp dem icke,
på det att mitt folk ej må förgäta det;
låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring,
och slå dem ned,
du vår sköld, o Herre.
059:013 Vart ord på deras läppar
är en synd i deras mun.
Må de fångas i sitt högmod,
genom den förbannelse och lögn som de tala.
059:014 Förgör dem i vrede,
förgör dem, så att de ej mer äro till;
och må de förnimma
att det är Gud som råder i Jakob,
allt intill jordens ändar. Sela.