059:015 Ja, var afton komma de tillbaka,
de tjuta såsom hundar
och stryka omkring i staden.
059:016 De driva omkring efter rov;
om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
059:017 Men jag vill sjunga om din makt
och jubla var morgon över din nåd;
ty du var för mig en borg
och en tillflykt, när jag var i nöd.
059:018 Min starkhet, dig vill jag lovsjunga,
ty Gud är min borg,
min nåderike Gud.
060:001 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till
att inläras; av David,
060:002 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom
tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.
060:003 Gud, du har förkastat och förskingrat oss,
du har varit vred; upprätta oss igen.
060:004 Du har kommit jorden att bäva och rämna;
hela nu dess revor, ty den vacklar.
060:005 Du har låtit ditt folk se hårda ting,
du har iskänkt åt oss rusande vin.
060:006 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner,
dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.
060:007 På det att dina vänner må varda räddade,
må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
060:008 Gud har talat i sin helgedom:
»Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem
och skall avmäta Suckots dal.
060:009 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse,
Efraim är mitt huvuds värn,
Juda min härskarstav;
060:010 Moab är mitt tvagningskärl,
på Edom kastar jag min sko;
höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»
060:011 Vem skall föra mig till den fasta staden,
vem leder mig till Edom?
060:012 Har icke du, o Gud, förkastat oss,
så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
060:013 Giv oss hjälp mot ovännen;
ty människors hjälp är fåfänglighet.
060:014 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting;
han skall förtrampa våra ovänner.
061:001 För sångmästaren, till strängaspel; av David.
061:002 Hör, o Gud, mitt rop,
akta på min bön.
061:003 Från jordens ända
ropar jag till dig,
ty mitt hjärta försmäktar;
för mig upp på en klippa,
som är mig alltför hög.
061:004 Ty du är min tillflykt,
ett starkt torn mot fienden.
061:005 Låt mig bo i din hydda evinnerligen;
under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. Sela.
061:006 Ty du, o Gud,
hör mina löften,
åt dem som frukta ditt namn
giver du en arvedel.
061:007 Du förökar konungens dagar;
hans år skola vara från släkte till släkte.
061:008 Må han sitta på sin tron
inför Gud evinnerligen;
låt nåd och trofasthet
bevara honom.
061:009 Då skall jag lovsjunga
ditt namn till evig tid,
i det jag får infria mina löften
dag efter dag.