065:002 Gud, dig lovar man
i stillhet i Sion,
och till dig får man infria löfte.
065:003 Du som hör bön,
till dig kommer allt kött.
065:004 Mina missgärningar voro mig övermäktiga;
men du förlåter våra överträdelser.
065:005 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig,
så att han får bo i dina gårdar.
Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus,
det heliga i ditt tempel.
065:006 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet,
du vår frälsnings Gud,
du som är en tillflykt för alla jordens ändar
och för havet i fjärran;
065:007 du som gör bergen fasta genom din kraft,
ty du är omgjordad med makt;
065:008 du som stillar havens brus,
deras böljors brus
och folkens larm.
065:009 De som bo vid jordens ändar
häpna för dina tecken;
österland och västerland
uppfyller du med jubel.
065:010 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd,
rikedom i ymnigt mått;
Guds källa har vatten till fyllest.
Du bereder säd åt människorna,
när du så bereder jorden.
065:011 Dess fåror vattnar du,
du jämnar det som är upplöjt;
med regnskurar uppmjukar du den,
det som växer därpå välsignar du.
065:012 Du kröner året med ditt goda,
och dina spår drypa av fetma.
065:013 Betesmarkerna i öknen drypa,
och höjderna omgjorda sig med fröjd.
065:014 Ängarna hölja sig i hjordar,
och dalarna betäckas med säd;
man höjer jubelrop och sjunger.
066:001 För sångmästaren; en sång, en psalm.
Höjen jubel till Gud, alla länder;
066:002 lovsjungen hans namns ära,
given honom ära och pris.
066:003 Sägen till Gud:
Huru underbara äro icke dina gärningar!
För din stora makts skull
visa dina fiender dig underdånighet.
066:004 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig;
de skola lovsjunga ditt namn. Sela.
066:005 Kommen och sen
vad Gud har gjort;
underbara äro hans gärningar
mot människors barn.
066:006 Han förvandlade havet till torrt land;
till fots gingo de genom floden;
då gladdes vi över honom.
066:007 Genom sin makt råder han evinnerligen,
hans ögon giva akt på hedningarna;
de gensträviga må icke förhäva sig. Sela.
066:008 Prisen, I folk, vår Gud,
och låten hans lov ljuda högt;
066:009 ty han har beskärt liv åt vår själ
och har icke låtit vår fot vackla.
066:010 Ty väl prövade de oss, o Gud,
du luttrade oss, såsom silver luttras;
066:011 du förde oss in i fängelse,
du lade en tung börda på vår rygg;
066:012 du lät människor fara fram över vårt huvud,
vi måste gå genom eld och vatten.
Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
066:013 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer,
jag vill infria mina löften till dig,
066:014 dem till vilka mina låppar öppnade sig,
och som min mun uttalade i min nöd.
066:015 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig,
med offerånga av vädurar;
jag vill offra både tjurar och bockar. Sela.
066:016 Kommen och hören, så vill jag förtälja
för eder, I alla som frukten Gud,
vad han har gjort mot min själ.
066:017 Till honom ropade jag med min mun,
och lovsång var redan på min tunga.
066:018 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta,
så skulle Herren icke höra mig.
066:019 Men Gud har hört mig,
han har aktat på mitt bönerop.
066:020 Lovad vare Gud,
som icke har förkastat min bön
eller vänt ifrån mig sin nåd!
067:001 För sångmästaren, med strängaspel; en psalm, en sång.