067:002 Gud vare oss nådig och välsigne oss,
han låte sitt ansikte lysa och ledsaga oss, Sela,
067:003 för att man på jorden må känna din väg,
bland alla hedningar din frälsning.
067:004 Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig.
067:005 Folkslagen glädje sig och juble, ty du dömer folken rätt, och du leder folkslagen på jorden. Sela.
067:006 Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig.
067:007 Jorden har givit sin gröda.
Gud, vår Gud, välsigne oss.
067:008 Gud välsigne oss,
och alla jordens ändar
frukte honom.
068:001 För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.
068:002 Gud står upp;
hans fiender varda förskingrade,
och de som hata honom
fly för hans ansikte.
068:003 Såsom rök fördrives,
så fördrivas de av dig;
likasom vaxet
smälter för eld,
så förgås de ogudaktiga
för Guds ansikte.
068:004 Men de rättfärdiga äro glada,
de fröjda sig inför Gud
och jubla i glädje.
068:005 Sjungen till Guds ära,
lovsägen hans namn.
Gören väg för honom
som drager fram genom öknarna.
Hans namn är HERREN,
fröjdens inför honom;
068:006 de faderlösas fader
och änkors försvarare,
Gud i sin heliga boning,
068:007 en Gud som förhjälper
de ensamma till ett hem,
och som för de fångna
ut till lycka;
allenast de gensträviga
måste bo i en öken.
068:008 Gud, när du drog ut
i spetsen för ditt folk,
när du gick fram i ödemarken, Sela,
068:009 då bävade jorden,
då utgöt himmelen sina flöden
inför Guds ansikte;
ja, Sinai bävade
för Guds ansikte;
Israels Guds.
068:010 Ett nåderikt regn
lät du falla, o Gud;
ditt arvland, som försmäktade,
vederkvickte du.
068:011 Din skara fick bo däri;
genom din godhet beredde du det
åt de betryckta, o Gud.
068:012 Herren låter höra sitt ord,
stor är skaran av kvinnor som båda glädje:
068:013 »Härskarornas konungar
fly, de fly,
och husmodern därhemma
får utskifta byte.
068:014 Viljen I då ligga stilla
inom edra hägnader?
Duvans vingar
äro höljda i silver,
och hennes fjädrar
skimra av guld.
068:015 När den Allsmäktige förströr
konungarna i landet,
faller snö på Salmon.»