071:017 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom;
och intill nu förkunnar jag dina under.
071:018 Så övergiv mig ej heller, o Gud,
i min ålderdom, när jag varder grå,
till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte,
om din makt för alla dem som skola komma.
071:019 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud.
Du som har gjort så stora ting,
o Gud, vem är dig lik?
071:020 Du som har låtit oss pröva
så mycken nöd och olycka,
du skall åter göra oss levande
och föra oss upp igen
du jordens djup.
071:021 Ja, låt mig växa till alltmer;
och trösta mig igen.
071:022 Så vill ock jag tacka dig
med psaltarspel
för din trofasthet, min Gud;
jag vill lovsjunga dig till harpa,
du Israels Helige.
071:023 Mina läppar skola jubla,
ty jag vill lovsjunga dig;
ja, jubla skall min själ,
som du har förlossat.
071:024 Och min tunga skall hela dagen
tala om din rättfärdighet;
ty de som sökte min ofärd
hava kommit på skam och måst blygas.
072:001 Av Salomo.
Gud, giv åt konungen dina rätter
och din rättfärdighet åt konungasonen.
072:002 Han döme ditt folk med rättfärdighet
och dina betryckta med rätt.
072:003 Bergen bäre frid åt folket,
så ock höjderna, genom rättfärdighet.
072:004 Han skaffe rätt åt de betryckta i folket,
han frälse de fattiga
och krosse förtryckaren.
072:005 Dig frukte man, så länge solen varar,
och så länge månen skiner,
från släkte till släkte.
072:006 Han vare lik regnet som faller på ängen,
lik en regnskur som vattnar jorden.
072:007 I hans dagar blomstre den rättfärdige,
och stor frid råde,
till dess ingen måne mer finnes.
072:008 Må han härska från hav till hav
och ifrån floden intill jordens ändar.
072:009 För honom buge sig öknens inbyggare,
och hans fiender slicke stoftet.
072:010 Konungarna från Tarsis och havsländerna
hembäre skänker,
konungarna av Saba och Seba
bäre fram gåvor.
072:011 Ja, alla konungar falle ned för honom,
alla hedningar tjäne honom.
072:012 Ty han skall rädda den fattige som ropar
och den betryckte och den som ingen hjälpare har.
072:013 Han skall vara mild mot den arme och fattige;
de fattigas själar skall han frälsa.
072:014 Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ,
och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
072:015 Må han leva; må man föra till honom
guld från Saba.
Ständigt bedje man för honom,
alltid välsigne man honom.
072:016 Ymnigt växe säden i landet,
ända till bergens topp;
dess frukt må susa
likasom Libanons skog;
och folk blomstre upp i städerna
såsom örter på marken.
072:017 Hans namn förblive evinnerligen;
så länge solen skiner, fortplante sig hans namn.
Och i honom välsigne man sig;
alla hedningar prise honom säll.
072:018 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under! 072:019 Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.
072:020 Slut på Davids, Isais sons, böner.