108:004 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN,
och lovsjunga dig bland folkslagen.
108:005 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen,
och din trofasthet allt upp till skyarna.
108:006 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen,
och över hela jorden sträcke sig din ära.
108:007 På det att dina vänner må varda räddade,
må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
108:008 Gud har talat i sin helgedom:
»Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem
och skall avmäta Suckots dal.
108:009 Mitt är Gilead, mitt är Manasse,
Efraim är mitt huvuds värn,
108:010 Juda min härskarstav;
Moab är mitt tvagningskärl,
på Edom kastar jag min sko;
över filistéernas land höjer jag jubelrop.»
108:011 Vem skall föra mig till den fasta staden,
vem leder mig till Edom?
108:012 Har icke du, o Gud, förkastat oss,
så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
108:013 Giv oss hjälp mot ovännen;
ty människors hjälp är fåfänglighet.
108:014 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting;
han skall förtrampa våra ovänner.
109:001 För sångmästaren; av David; en psalm.
Min lovsångs Gud, tig icke.
109:002 Ty sin ogudaktiga mun,
sin falska mun
hava de upplåtit mot mig,
de hava talat mot mig
med lögnaktig tunga.
109:003 Med hätska ord
hava de omgivit mig,
de hava begynt strid
mot mig utan sak.
109:004 Till lön för min kärlek
stå de mig emot,
men jag beder allenast.
109:005 De hava bevisat mig
ont för gott
och hat för min kärlek.
109:006 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida. 109:007 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd. 109:008 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan. 109:009 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka. 109:010 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem. 109:011 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods. 109:012 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa. 109:013 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat. 109:014 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad. 109:015 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden. 109:016 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem. 109:017 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom. 109:018 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben. 109:019 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med. 109:020 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
109:021 Men du, HERRE, Herre,
stå mig bi för ditt namn skull;
god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
109:022 Ty jag är betryckt och fattig,
och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
109:023 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort;
jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
109:024 Mina knän äro vacklande av fasta,
och min kropp förlorar sitt hull.
109:025 Till smälek har jag blivit inför dem;
när de se mig, skaka de huvudet.
109:026 Hjälp mig, HERRE, min Gud;
fräls mig efter din nåd;
109:027 och må de förnimma att det är din hand,
att du, HERRE, har gjort det.
109:028 Om de förbanna,
så välsigna du;
om de resa sig upp,
så komme de på skam,
men må din tjänare få glädja sig.
109:029 Mina motståndare varde klädda i blygd
och höljda i skam såsom i en mantel.