Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord;
bevara mina bud, så får du leva.
004:005 Sök förvärva vishet, sök förvärva förstånd,
förgät icke min muns tal och vik icke därifrån.
004:006 Övergiv henne icke, så skall hon bevara dig;
älska henne, så skall hon beskydda dig.
004:007 Vishetens begynnelse är: »Sök förvärva vishet»;
ja, för allt ditt förvärv sök förvärva förstånd.
004:008 Akta henne högt, så skall hon upphöja dig;
hon skall göra dig ärad, om du sluter henne i din famn.
004:009 Hon skall sätta på ditt huvud en skön krans;
en ärekrona skall hon räcka åt dig.
004:010 Hör, min son, och tag emot mina ord,
så skola dina levnadsår bliva många.
004:011 Om vishetens väg undervisar jag dig,
jag leder dig på det rättas stigar.
004:012 När du går, skall sedan intet vara till hinder för dina steg,
och när du löper, skall du icke falla;
004:013 håll blott oavlåtligt fast vid min tuktan;
bevara henne, ty hon är ditt liv.
004:014 Träd icke in på de ogudaktigas stig,
och skrid icke fram på de ondas väg.
004:015 Undfly den, gå ej in på den,
vik av ifrån den och gå undan.
004:016 Ty de kunna icke sova, om de ej få göra vad ont är,
sömnen förtages dem, om de ej få vålla någons fall.
004:017 Ja, ogudaktighet är det bröd som de äta,
och våld är det vin som de dricka.
004:018 De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus,
som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd;
004:019 men de ogudaktigas väg är såsom tjocka mörkret:
de märka icke det som skall vålla deras fall.
004:020 Min son, akta på mitt tal,
böj ditt öra till mina ord.
004:021 Låt dem icke vika ifrån dina ögon,
bevara dem i ditt hjärtas djup.
004:022 Ty de äro liv för envar som finner dem,
och en läkedom för hela hans kropp.
004:023 Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta,
ty därifrån utgår livet.
004:024 Skaffa bort ifrån dig munnens vrånghet,
och låt läpparnas falskhet vara fjärran ifrån dig.
004:025 Låt dina ögon skåda rätt framåt
och dina blickar vara riktade rakt ut.
004:026 Akta på den stig där din fot går fram,
och låt alla dina vägar vara rätta.
004:027 Vik ej av, vare sig till höger eller till vänster,
vänd din fot bort ifrån vad ont är.
005:001 Min son, akta på min vishet,
böj ditt öra till mitt förstånd,
005:002 så att du bevarar eftertänksamhet
och låter dina läppar taga kunskap i akt.
005:003 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar,
och halare än olja är hennes mun.
005:004 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört
och skarp såsom ett tveeggat svärd.
005:005 Hennes fötter styra nedåt mot döden
till dödsriket draga hennes steg.
005:006 Livets väg vill hon ej akta på;
hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
005:007 Så hören mig nu, I barn,
och viken icke ifrån min muns tal.
005:008 Låt din väg vara fjärran ifrån henne,
och nalkas icke dörren till hennes hus.
005:009 Må du ej åt andra få offra din ära,
ej dina år åt en som hämnas grymt;
005:010 må icke främmande få mätta sig av ditt gods
och dina mödors frukt komma i en annans hus,
005:011 så att du själv på sistone måste sucka,
när ditt hull och ditt kött är förtärt.
005:012 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan,
huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
005:013 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst,
och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
005:014 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är,
mitt i församling och menighet.
005:015 Drick vatten ur din egen brunn
det vatten som rinner ur din egen källa.
005:016 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan,
dina vattenbäckar på torgen?
005:017 Nej, dig allena må de tillhöra,
och ingen främmande jämte dig.
005:018 Din brunn må vara välsignad,
och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
005:019 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen,
hennes barm förnöje dig alltid,
i hennes kärlek finne du ständig din lust.
005:020 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna?
Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
005:021 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade,
och på alla hennes stigar giver han akt.
005:022 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar
och fastnar i sin egen synds snaror.
005:023 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig;
ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.