007:012 »Vänd om, vänd om,
du brud från Sulem,
vänd om, vänd om, så att vi få se på dig.»
»Vad finnen I att se hos bruden från Sulem,
där hon rör sig såsom i vapendans?»
007:001 »Huru sköna äro icke dina fötter
i sina skor, du ädla!
Dina höfters rundning
är såsom ett bröstspännes kupor,
gjorda av en konstnärs händer.
007:002 Ditt sköte är en rundad skål,
må vinet aldrig fattas däri.
Din midja är en vetehög,
omhägnad av liljor.
007:003 Din barm är lik ett killingpar,
tvillingar av en gasell.
007:004 Din hals liknar Elfenbenstornet,
dina ögon dammarna i Hesbon,
vid Bat-Rabbimsporten.
Din näsa är såsom Libanonstornet,
som skådar ut mot Damaskus.
007:005 Ditt huvud höjer sig såsom Karmel,
och lockarna på ditt huvud hava purpurglans.
En konung är fångad i deras snara.»
——
007:006 »Huru skön och huru ljuv är du icke,
du kärlek, så följd av lust!
007:007 Ja, din växt är såsom ett palmträds,
och din barm liknar fruktklasar.
007:008 Jag tänker: I det palmträdet vill jag stiga upp,
jag vill gripa tag i dess kvistar.
Må din barm då vara mig
såsom vinträdets klasar
och doften av din andedräkt
såsom äpplens doft
007:009 och din mun såsom ljuvaste vin!»
»Ja, ett vin som lätt glider ned i min vän
och fuktar de slumrandes läppar.
007:010 Jag är min väns,
och till mig står hans åtrå.»
——
007:011 Kom, min vän;
låt oss gå ut på landsbygden
och stanna i byarna över natten.
007:012 Bittida må vi gå till vingårdarna, för att se
om vinträden hava slagit ut,
om knopparna hava öppnat sig,
om granatträden hava fått blommor.
Där vill jag giva
min kärlek åt dig.
007:013 Kärleksäpplena sprida sin doft, och vid våra dörrar finnas alla slags ädla frukter, både nya och gamla; åt dig, min vän, har jag förvarat dem.
008:001 Ack att du vore såsom en min broder,
ammad vid min moders bröst!
Om jag då mötte dig därute, så finge jag kyssa dig,
och ingen skulle tänka illa om mig därför.
008:002 Jag finge då ledsaga dig,
föra dig in i min moders hus,
och du skulle undervisa mig;
kryddat vin skulle jag giva dig att dricka,
saft från mitt granatträd.
——
008:003 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och hans högra omfamnar mig.
008:004 Jag besvär eder,
I Jerusalems döttrar:
Oroen icke kärleken, stören den icke,
förrän den själv så vill.