Jesaja

001:001 Detta är Jesajas, Amos' sons, syner, vad han skådade angående
Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda
konungars, tid.
001:002 Hören, I himlar,
och lyssna, du jord;
ty HERREN talar.
Barn har jag uppfött och fostrat,
men de hava avfallit från mig.
001:003 En oxe känner sin ägare
och en åsna sin herres krubba,
men Israel känner intet,
mitt folk förstår intet.

001:004 Ve dig, du syndiga släkte,
du skuldbelastade folk,
du ogärningsmäns avföda,
I vanartiga barn,
som haven övergivit HERREN,
föraktat Israels Helige
och vikit bort ifrån honom!
001:005 Var skall man mer slå eder,
då I så fortgån i avfällighet?
Hela huvudet är ju krankt,
och hela hjärtat är sjukt.
001:006 Ifrån fotbladet ända upp till huvudet
finnes intet helt,
blott sårmärken och blånader
och friska sår,
icke utkramade eller förbundna
eller lenade med olja.
001:007 Edert land är en ödemark,
edra städer äro uppbrända i eld,
edra åkrar bliva i eder åsyn
förtärda av främlingar;
en ödeläggelse är det,
såsom där främlingar hava omstörtat allt.
001:008 Allenast dottern Sion står kvar där,
såsom en hydda i en vingård,
såsom ett vaktskjul på ett gurkfält,
såsom en inspärrad stad.
001:009 Om HERREN Sebaot icke hade lämnat
en liten återstod kvar åt oss,
då vore vi såsom Sodom,
vi vore Gomorra lika.

001:010 Hören HERRENS ord,
I Sodomsfurstar,
lyssna till vår Guds lag,
du Gomorra-folk.
001:011 Vad skall jag med edra många slaktoffer?
säger HERREN.
Jag är mätt på brännoffer av vädurar
och på gödkalvars fett,
och till blod av tjurar och lamm
och bockar har jag intet behag.
001:012 När I kommen för att träda fram
inför mitt ansikte,
vem begär då av eder det,
att mina förgårdar trampas ned?
001:013 Bären ej vidare fram
fåfängliga spisoffer;
ångan av dem är
en styggelse för mig.
Nymånader och sabbater
och utlysta fester,
ondska i förening med högtidsförsamlingar,
sådant kan jag icke lida.
001:014 Edra nymånader och högtider
hatar min själ;
de hava blivit mig en börda,
jag orkar ej bära den.
001:015 Ja, huru I än uträcken edra händer,
så gömmer jag mina ögon för eder,
och om I än mycket bedjen,
så hör jag icke därpå.
Edra händer äro fulla av blod;
001:016 tvån eder då, och renen eder.
Skaffen edert onda väsende
bort ifrån mina ögon.
Hören upp att göra, vad ont är.
001:017 Lären att göra vad gott är,
faren efter det rätt är,
visen förtryckaren på bättre vägar,
skaffen den faderlöse rätt,
utfören änkans sak.

001:018 Kom, låt oss gå till rätta
med varandra, säger HERREN.
Om edra synder än äro blodröda,
så kunna de bliva snövita,
och om de äro röda såsom scharlakan,
så kunna de bliva såsom vit ull.
001:019 Om I ären villiga att höra,
skolen I få äta av landets goda.
001:020 Men ären I ovilliga och gensträviga,
skolen I förtäras av svärd;
ty så har HERRENS mun talat.

001:021 Huru har hon icke blivit en sköka, den trogna staden! Den var full av rätt, rättfärdighet bodde därinne, men nu bo där mördare. 001:022 Ditt silver har blivit slagg, ditt ädla vin är utspätt med vatten. 001:023 Dina styresmän äro upprorsmän och tjuvars stallbröder. Alla älskar de mutor och fara efter vinning. Den faderlöse skaffa de icke rätt, och änkans sak kommer icke inför dem. 001:024 Därför säger Herren, HERREN Sebaot, den Starke i Israel: Ve! Jag vill släcka min harm på mina ovänner och hämnas på mina fiender. 001:025 Jag vill vända min hand emot dig och bortrensa ditt slagg såsom med lutsalt och skaffa bort all din oädla malm. 001:026 Jag vill åter giva dig sådana domare som tillförne, och sådana rådsherrar som du förut ägde. Därefter skall du kallas »rättfärdighetens stad», »en trogen stad». 001:027 Sion skall genom rätt bliva förlossad och dess omvända genom rättfärdighet. 001:028 Men fördärv skall drabba alla överträdare och syndare, och de som övergiva HERREN, de skola förgås. 001:029 Ja, de skola komma på skam med de terebinter som voro eder fröjd; och I skolen få blygas över de lustgårdar som I haden så kära. 001:030 Ty I skolen bliva såsom en terebint med vissnade löv och varda lika en lustgård utan något vatten. 001:031 Och de väldige skola varda såsom blår, och deras verk såsom en gnista, och de skola tillsammans brinna, och ingen skall kunna släcka.

002:001 Detta är vad Jesaja, Amos' son, skådade angående Juda och
Jerusalem.

002:002 Och det skall ske i kommande dagar
att det berg där HERRENS hus är
skall stå där fast grundat
och vara det yppersta ibland bergen
och upphöjt över andra höjder;
och alla hednafolk skola strömma dit,
002:003 ja, många folk skola gå åstad
och skola säga:
»Upp, låt oss draga åstad
till HERRENS berg,
upp till Jakobs Guds hus,
för att han må undervisa oss om sina vägar,
så att vi kunna vandra på hans stigar.»
Ty från Sion skall lag utgå,
och HERRENS ord från Jerusalem.
002:004 Och han skall döma mellan hednafolken
och skipa rätt åt många folk.
Då skola de smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra
och icke mer lära sig att strida.

002:005 I av Jakobs hus, kommen,
låtom oss vandra i HERRENS ljus.
002:006 Ty du har förskjutit ditt folk,
Jakobs hus,
därför att de äro fulla av Österlandets väsende
och öva teckentyderi såsom filistéerna;
ja, med främlingar förbinda de sig.
002:007 Deras land är fullt av silver och guld,
och på deras skatter är ingen ände;
deras land är fullt av hästar,
och på deras vagnar är ingen ände;
002:008 deras land är ock fullt av avgudar,
och sina egna händers verk tillbedja de,
det som deras fingrar hava gjort.
002:009 Därför bliva människorna nedböjda
och männen ödmjukade;
du kan icke förlåta dem.

002:010 Fly in i klippan,
och göm dig i jorden,
för HERRENS fruktansvärda makt
och för hans höga majestät.
002:011 Ty människornas högmodiga ögon
skola bliva ödmjukade,
och männens övermod skall bliva nedböjt,
och HERREN allena
skall vara hög på den dagen.
002:012 Ty en dag har HERREN Sebaot bestämt,
som skall komma över allt stolt och övermodigt
och över allt som är upphöjt,
och det skall bliva ödmjukat,
002:013 ja, över alla Libanons cedrar,
de höga och stolta,
och över alla Basans ekar;
002:014 över alla höga berg
och alla stolta höjder,
002:015 över alla höga torn
och alla fasta murar,
002:016 över alla Tarsis-skepp,
ja, över allt som är skönt att skåda.
002:017 Och människornas högmod skall bliva nedböjt
och männens övermod nedbrutet,
och HERREN allena
skall vara hög på den dagen.
002:018 Men avgudarna skola alldeles förgås.