Frågen efter bland hednafolken
om någon har hört något sådant.
Alltför gruvliga ting
har jungfrun Israel bedrivit.
018:014 Övergiver då Libanons snö
sin upphöjda klippa,
eller sina de friska vatten ut,
som strömma ifrån fjärran,
018:015 eftersom mitt folk förgäter mig
och tänder offereld åt avgudar?
Se, av dem skola de bringas på fall,
när de gå sin gamla stråt
och vandra på villostigar,
på obanade vägar.
018:016 Så göra de sitt land till ett föremål för häpnad,
för begabberi evinnerligen;
alla som gå där fram skola häpna
och skaka huvudet.
018:017 Såsom en östanvind skall jag förskingra dem,
när fienden kommer;
jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet,
på deras ofärds dag.
018:018 Men de sade: »Kom, låt oss tänka ut något anslag mot Jeremia. Ty prästerna skola icke komma till korta med undervisning, ej heller de vise med råd, ej heller profeterna med förkunnelse. Ja, kom, låt oss fälla honom med vara tungor, vi behöva alls icke akta på vad han säger.»
018:019 HERRE, akta du på mig,
och hör rad mina motståndare tala.
018:020 Skall man få vedergälla gott med ont,
eftersom dessa hava grävt en grop för mitt liv?
Tänk på huru jag har stått inför ditt ansikte
för att mana gott för dem,
till att avvända från dem din vrede.
018:021 Därför må du överlämna deras barn åt hungersnöden
och giva dem själva till pris åt svärdet,
så att deras hustrur bliva barnlösa och änkor,
deras män dräpta av pesten,
och deras ynglingar slagna med svärd striden.
018:022 Må klagorop höras från deras hus,
i det att du plötsligt låter rövarskaror komma över dem.
Ty de hava grävt en grop för att fånga mig,
och snaror hava de lagt ut för mina fötter.
018:023 Men du, HERRE, känner
alla deras mordiska anslag mot mig;
så må du då icke förlåta dem deras missgärning
eller utplåna deras synd ur din åsyn.
Må de bringas på fall inför dig;
ja, utför ditt verk mot dem på din vredes tid.
019:001 Så sade HERREN: Gå åstad och köp dig en lerkruka av krukmakaren;
och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldste
bland prästerna,
019:002 och gå ut till Hinnoms sons dal, som ligger framför
Lerskärvsporten, och predika där de ord som jag skall tala till
dig.
019:003 Du skall säga: »Hören HERRENS ord, I Juda konungar och I
Jerusalems invånare: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se,
jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats, att det
skall genljuda i öronen på var och en som får höra det.
019:004 Eftersom de hava övergivit mig och icke aktat denna plats, utan
där tänt offereld åt andra gudar, som varken de själva eller
deras fäder eller Juda konungar hava känt, och eftersom de hava
uppfyllt denna plats med oskyldigas blod,
019:005 och byggt sina Baalshöjder, för att där bränna upp sina barn i
eld, till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har bjudit eller
talat om eller ens tänkt mig något sådant,
019:006 se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer
skall kalla denna plats 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal', utan
'Dråpdalen'.
019:007 Och då skall jag på denna plats göra om intet Judas och
Jerusalems råd, och jag skall låta dem falla för deras fienders
svärd och för de mäns hand, som stå efter deras liv och jag
skall giva deras döda kroppar till mat åt himmelens fåglar och
markens djur.
019:008 Och jag skall göra denna stad till ett föremål för häpnad och
begabberi; alla som gå där från skola häpna och vissla vid
tanken på alla dess plågor.
019:009 Och jag skall låta dem äta sina egna söners och döttrars kött,
ja, den ene skall nödgas äta den andres kött. I sådan nöd och
sådant trångmål skola de komma genom sina fiender och genom dem
som stå efter deras liv.»
019:010 Och du skall slå sönder krukan inför de mäns ögon, som hava gått
med dig,
019:011 och du skall säga till dem: »Så säger HERREN Sebaot: Jag skall
sönderslå detta folk och denna stad, på samma sätt som man slår
sönder ett krukmakarkärl, så att det icke kan bliva helt igen;
och man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan plats
finnes att begrava på.
019:012 Så skall jag göra med denna plats, säger HERREN, och med dess
invånare; jag skall göra denna stad lik Tofet.
019:013 Och husen i Jerusalem och Juda konungars hus, de orena, skola
bliva såsom Tofetplatsen, ja, alla de hus på vilkas tak man har
tänt offereld åt himmelens hela härskara och utgjutit drickoffer
åt andra gudar.»
019:014 När sedan Jeremia kom igen från Tofet, dit HERREN hade sänt
honom för att profetera, ställde han sig i förgården till
HERRENS hus och sade till allt folket:
019:015 »Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, över denna stad med
alla dess lydstäder skall jag låta all den olycka komma, som jag
har beslutit över den—detta därför att de hava varit
hårdnackade och icke velat höra mina ord.»
020:001 Då nu Pashur, Immers son, prästen, som var överuppsyningsman i
HERRENS hus, hörde Jeremia profetera detta,
020:002 lät han hudflänga profeten Jeremia och satte honom i stocken i
Övre Benjaminsporten till HERRENS hus.
020:003 Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken,
sade Jeremia till honom: »Pashur är icke det namn varmed HERREN
benämner dig, utan Magor-Missabib;
020:004 ty så säger HERREN: Se, jag skall göra dig till skräck såväl för
dig själv som för alla dina vänner; och de skola falla för sina
fienders svärd, i din egen åsyn. Och hela Juda skall jag giva i
den babyloniske konungens hand, och han skall föra dem bort till
Babel och dräpa dem med svärd.
020:005 Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods
och alla dyrbarheter däri, ja, Juda konungars alla skatter skall
jag giva i deras fienders hand; och de skola göra det till sitt
byte och taga det och föra det till Babel.
020:006 Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap, med alla som bo i
ditt hus. Du skall komma till Babel; där skall du dö, och där
skall du begravas, Sjungen till HERRENS ära, jämte alla dina
vänner, för vilka du har profeterat lögn.»
020:007 Du, HERRE, övertalade mig, och jag lät mig övertalas;
du grep mig och blev mig övermäktig.
Så har jag blivit ett ständigt åtlöje;
var man bespottar mig.
020:008 Ty' så ofta jag talar, måste jag klaga;
jag måste ropa över våld och förtryck,
ty HERRENS ord har blivit mig
till smälek och hån beständigt.
020:009 Men när jag sade: »Jag vill icke tänka på honom
eller vidare tala i hans namn»,
då blev det i mitt hjärta såsom brunne där en eld,
instängd i mitt innersta;
jag mödade mig med att uthärda den,
men jag kunde det icke.
020:010 Ty jag hör mig förtalas av många;
skräck från alla sidor!
»Anklagen honom!» »Ja, vi vilja anklaga honom!»
Alla som hava varit mina vänner
vakta på att jag skall falla:
»Kanhända skall han låta locka sig,
så att vi bliva honom övermäktiga
och få taga hämnd på honom.»
020:011 Men HERREN är med mig
såsom en väldig hjälte;
därför skola mina förföljare komma på fall
och intet förmå.
Ja, de skola storligen komma på skam,
därför att de ej hade förstånd;
de skola drabbas av en evig blygd,
som icke skall varda förgäten
020:012 Ty HERREN Sebaot prövar med rättfärdighet,
han ser njurar och hjärta.
Så skall jag då få se din hämnd på dem,
ty för dig har jag lagt fram min sak.
020:013 Sjungen till HERRENS ära,
loven HERREN;
ty han räddar den fattiges själv
ur de ondas hand.
020:014 Förbannad vare den dag
på vilken jag föddes;
utan välsignelse blive den dag
då min moder födde mig.
020:015 Förbannad vare den man
som förkunnade för min fader: »Ett
gossebarn är dig fött»,
och så gjorde honom stor glädje.
020:016 Gånge det den mannen såsom det gick de städer
som HERREN omstörtade utan förbarmande.
Må han få höra klagorop om morgonen
och härskri om middagen.
020:017 därför att han icke dräpte mig strax i moderlivet,
så att min moder fick bliva min grav
och hennes liv vara havande för evigt.
020:018 Varför kom jag ut ur moderlivet
och fick se olycka och bedrövelse,
så att mina dagar måste försvinna i skam?
021:001 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, när konung
Sidkia sände till honom Pashur, Malkias son, och prästen
Sefanja, Maasejas son, och lät säga:
021:002 »Fråga HERREN för oss, då nu Nebukadressar, konungen i Babel,
har angripit oss; kanhända vill HERREN handla med oss i enlighet
med alla sina förra under, så att denne lämnar oss i fred.
021:003 Jeremia svarade dem:
Så skolen I säga till Sidkia:
021:004 Så säger HERREN, Israels Gud Se, de vapen i eder hand, med vilka
I utanför muren striden mot konungen i Babel och kaldéerna, som
belägra eder, dem skall jag vända om och skall famla dem inne i
denna stad.
021:005 Och jag skall själv strida mot eder med uträckt hand och stark
arm, vrede och harm och stor förtörnelse.
021:006 Och jag skall slå dem som bo i denna stad, både människor och
djur; i svår pest skola de dö.
021:007 Och därefter, säger HERREN, skall jag låta Sidkia, Juda konung,
och hans tjänare och folket, dem som i denna stad äro kvar efter
pesten svärdet och hungersnöden, falla i Nebukadressars, den
babyloniske konungens, hand och i deras fienders hand, i de mäns
hand, som stå efter deras liv. Och han skall slå dem med
svärdsegg; han skall icke skona dem och icke hava någon misskund
eller något förbarmande.
021:008 Och till detta folk skall du säga Så säger HERREN: Se, jag
förelägger eder vägen till livet och vägen till döden.
021:009 Den som stannar kvar i denna stad, han skall dö genom svärd
eller hunger eller pest, men den som går ut och giver sig åt
kaldéerna, som belägra eder, han skall få leva och vinna sitt
liv såsom ett byte.
021:010 Ty jag har vänt mitt ansikte mot denna stad, till dess olycka
och icke till dess lycka, säger HERREN. Den skall bliva given i
den babyloniske konungens hand, och han skall bränna upp den i
eld.