024:018 Sedan talade jag nästa morgon till folket, men på aftonen dog
min hustru; och följande morgon gjorde jag såsom mig var
befallt.
024:019 Då sade folket till mig: »Vill du icke omtala för oss vad det
betyder att du så gör?»
024:020 Jag svarade dem: HERRENS ord kom till mig; han sade:
024:021 Säg till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill
ohelga min helgedom, eder stolta härlighet, edra ögons lust och
eder själs längtan. Och edra söner och döttrar, som I haven måst
övergiva, skola falla för svärd.
024:022 Då skolen I komma att göra såsom jag har gjort: I skolen icke
skyla skägget och icke äta det övliga brödet.
024:023 Och I skolen behålla huvudbindlarna på edra huvuden och skorna
på edra fötter; I skolen icke hålla dödsklagan eller gråta, utan
skolen sitta där försmäktande genom edra missgärningar och sucka
med varandra.
024:024 Hesekiel skall vara ett tecken för eder; alldeles såsom han gör
skolen I komma att göra. När detta händer, skolen I förnimma att
jag är Herren, HERREN.
024:025 Men du, människobarn, må veta att på den tid då jag tager ifrån
dem deras värn, deras härliga fröjd, deras ögons lust och deras
själs begär, deras söner och döttrar,
024:026 på den tiden skall en räddad flykting komma till dig och
förkunna detta.
024:027 Och då när flyktingen är där, skall din mun upplåtas, och du
skall tala och icke mer vara stum; och du skall vara ett tecken
för dem, och de skola förnimma att jag är HERREN.
025:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
025:002 Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Ammons barn och
profetera mot dem.
025:003 Och säg till Ammons barn: Hören Herrens, HERRENS ord: Så säger
Herren, HERREN: Eftersom du ropar: »Rätt så!» över min helgedom,
som har blivit oskärad, och över Israels land, som har blivit
ödelagt, och över Juda folk, som har måst vandra bort i
fångenskap,
025:004 se, därför vill jag giva dig till besittning åt
österlänningarna, så att de få slå upp sina tältläger i dig och
sätta upp sina boningar i dig; de skola få äta din frukt, och de
skola dricka din mjölk.
025:005 Och jag skall göra Rabba till en betesmark för kameler och
Ammons barns land till en lägerplats för får; och I skolen
förnimma att Jag är HERREN.
025:006 Ty så säger Herren, HERREN: Eftersom du klappar i händerna och
stampar med fötterna och i ditt sinnes hela övermod gläder dig
vid Israels lands ofärd,
025:007 se, därför skall jag uträcka min hand mot dig och giva dig till
byte åt hedningarna och utrota dig ifrån folken och utplåna dig
ur länderna; jag skall förgöra dig, och du skall förnimma att
jag är HERREN.
025:008 Så säger Herren, HERREN: Eftersom Moab och Seir säga: »Se, nu är
det med Juda hus likasom med alla andra folk»,
025:009 se, därför skall jag lägga Moabs bergsluttning öppen och
förstöra dess städer, Ja, dess städer så många de äro, vad
härligast är i landet, Bet-Hajesimot, Baal-Meon och Kirjatama.
025:010 Åt österlänningarna skall jag giva det till besittning, likasom
jag skall göra med Ammons barns land, så att man icke mer tänker
på Ammons barn ibland folken.
025:011 Ja, över Moab skall jag hålla dom, och de skola förnimma att jag
är HERREN.
025:012 Så säger Herren, HERREN: Eftersom Edom har handlat så
hämndgirigt mot Juda hus och ådragit sig svår skuld genom sin
hämnd på dem,
025:013 därför säger Herren, HERREN så: Jag skall uträcka min hand mot
Edom och utrota därur både människor och djur. Och jag skall
göra det till en ödemark ända från Teman, och ända borta i Dedan
skola de falla för svärd.
025:014 Och jag skall utföra min hämnd på Edom genom mitt folk Israel,
och dessa skola göra med Edom efter min vrede och förtörnelse;
och det skall så få känna min hämnd, säger Herren, HERREN.
025:015 Så säger Herren, HERREN: Eftersom filistéerna hava handlat så
hämndgirigt, ja, eftersom de i sitt sinnes övermod hava velat
utkräva hämnd och i sin eviga fiendskap hava velat bereda
fördärv,
025:016 därför säger Herren, HERREN så: Se, jag vill uträcka min hand
mot filistéerna och utrota keretéerna och förgöra vad som är
kvar av Kustlandet vid havet.
025:017 Och jag skall taga stor hämnd på dem och tukta dem i
förtörnelse. Och när jag låter min hämnd drabba dem, då skola
de förnimma att jag är HERREN.
026:001 Och i elfte året, på första dagen i månaden, kom HERRENS ord till mig; han sade: 026:002 Du människobarn, eftersom Tyrus sade om Jerusalem:
»Rätt så, uppbruten är nu
folkens port,
den är öppnad för mig;
jag bliver rik, nu då hon är förödd»,
026:003 därför säger Herren, HERREN så:
Se, jag skall komma
över dig, Tyrus,
och jag skall upphäva
många folk mot dig,
likasom havet
upphäver sina böljor.
026:004 De skola förstöra Tyrus' murar
och riva ned dess torn.
Så skall jag sopa bort själva dess grus
och förvandla staden
till en kal klippa.
026:005 En torkplats för fisknät
skall den vara ute i havet;
ty jag har talat,
säger Herren, HERREN.
Ja, den skall bliva
ett byte för folken;
026:006 och dess döttrar på fastlandet
skola dräpas med svärd.
De skola förnimma
att jag är HERREN.
026:007 Ty så säger Herren, HERREN: Se, jag vill låta Nebukadressar, konungen i Babel, konungarnas konung, komma norrifrån över Tyrus, med hästar och vagnar och ryttare och med en stor hop folk.