026:008 Dina döttrar på fastlandet skall han dräpa med svärd; han skall bygga en belägringsmur mot dig och kasta upp mot dig en vall och resa ett sköldtak mot dig. 026:009 Sin murbräckas stötar skall han rikta mot dina murar och skall med sina krigsredskap bryta ned dina torn. 026:010 Hans hästar äro så många att dammet skall överhölja dig. Vid dånet av hans ryttare och av hans hjuldon och vagnar skola dina murar darra, när han drager in genom dina portar, såsom man drager in i en erövrad stad. 026:011 Med sina hästars hovar skall han trampa sönder alla dina gator; ditt folk skall han dräpa med svärd, och dina stolta stoder skola störta till jorden. 026:012 Man skall röva dina skatter och plundra dina handelsvaror; man skall riva dina murar och bryta ned dina sköna hus; och stenarna, trävirket och gruset skall man kasta i havet. 026:013 Jag skall göra slut på dina sångers buller, och man skall icke mer höra klangen av dina harpor. 026:014 Ja, jag skall göra dig till en kal klippa en torkplats för fisknät skall du bliva; aldrig mer skall du varda uppbyggd. Ty jag, HERREN, har talat, säger Herren, HERREN.

026:015 Så säger Herren, HERREN till Tyrus:

Sannerligen, vid dånet av ditt fall,
när de slagna jämra sig,
vid det att man dräper och mördar i dig,
skola havsländerna bäva.
026:016 Och alla hövdingar vid havet
skola stiga ned från sina troner,
de skola lägga bort sina mantlar
och taga av sig sina brokigt vävda kläder;
förskräckelse bliver deras klädnad,
och nere på jorden skola de sitta;
deras förskräckelse varder ständigt ny,
och de häpna över ditt öde.
026:017 De stämma upp en klagosång över dig
och säga om dig:

Huru har du icke blivit förstörd, du havsfolkens tillhåll,
du högtprisade stad,
du som var så mäktig på havet,
där du låg med dina invånare,
vilka fyllde människorna med skräck
för alla som bodde i dig!
026:018 Nu förskräckas havsländerna
på ditt falls dag,
och öarna i havet
förfäras vid din undergång.

026:019 Ty så säger Herren, HERREN:
När jag gör dig till en ödelagd stad,
lik någon stad som ingen bebor,
ja, när jag låter djupet upphäva sig mot dig
och de stora vattnen betäcka dig,
026:020 då störtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven,
till folk som levde för länge sedan;
och lik en längesedan ödelagd plats
får du ligga där i jordens djup,
hos dem som hava farit ned i graven.
Så skall du förbliva obebodd,
medan jag gör härliga ting i de levandes land.
026:021 Jag skall låta dig taga en ande med förskräckelse,
så att man aldrig i evighet skall finna dig,
huru man än söker efter dig,
säger Herren, HERREN.

027:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 027:002 Du människobarn, stäm upp en klagosång över Tyrus; 027:003 säg till Tyrus:

Du som bor vid havets portar
och driver köpenskap med folken,
hän till många havsländer,
så säger Herren, HERREN:

O Tyrus, du säger själv: »Jag är skönhetens fullhet.»
027:004 Ja, dig som har ditt rike ute i havet,
dig gjorde dina byggningsmän fullkomlig i skönhet.
027:005 Av cypress från Senir timrade de
allt plankverk på dig;
de hämtade en ceder från Libanon
för att göra din mast.
027:006 Av ekar från Basan
tillverkade de dina åror.
Ditt däck prydde de med elfenben i ädelt trä
från kittéernas öländer.
027:007 Ditt segel var av fint linne,
med brokig vävnad från Egypten,
och det stod såsom ditt baner.
Mörkblått och purpurrött tyg
från Elisas öländer
hade du till soltält.
027:008 Sidons och Arvads invånare
voro roddare åt dig;
de förfarna män du själv hade, o Tyrus,
dem tog du till skeppare.
027:009 Gebals äldste och dess förfarnaste män
tjänade dig
med att bota dina läckor.

Alla havets skepp med sina sjömän tjänade dig vid ditt varubyte. 027:010 Perser, ludéer och putéer funnos i din här och voro ditt krigsfolk. Sköldar och hjälmar hängde de upp i dig; dessa gåvo dig glans. 027:011 Arvads söner stodo med din här runt om på dina murar, gamadéer hade sin plats i dina torn. Sina stora sköldar hängde de upp runt om på dina murar; de gjorde din skönhet fullkomlig. 027:012 Tarsis var din handelsvän, ty du var rik på allt slags gods silver, järn, tenn och bly gavs dig såsom betalning. 027:013 Javan, Tubal och Mesek, de drevo köpenskap med dig; trälar och kopparkärl gåvo de dig i utbyte. 027:014 Vagnshästar, ridhästar och mulåsnor gåvos åt dig såsom betalning från Togarmas land. 027:015 Dedans söner drevo köpenskap med dig ja, många havsländer drevo handel i din tjänst; elfenben och ebenholts tillförde de dig såsom hyllningsgåvor. 027:016 Aram var din handelsvän, ty du var rik på konstarbeten; karbunkelstenar, purpurrött tyg, brokiga vävnader och fint linne. koraller och rubiner gåvo de dig såsom betalning. 027:017 Juda och Israels land drevo köpenskap med dig; vete från Minnit, bakverk och honung, olja och balsam gåvo de dig i utbyte. 027:018 Damaskus var din handelsvän, ty du var rik på konstarbeten, ja, på allt slags gods; de kommo med vin från Helbon och med ull från Sahar. 027:019 Vedan och Javan gåvo dig spånad såsom betalning; konstsmitt järn och kassia och kalmus fick du i utbyte. 027:020 Dedan drev köpenskap hos dig med sadeltäcken att rida på. 027:021 Araberna och Kedars alla furstar, de drevo handel i din tjänst; med lamm och vädurar och bockar drevo de handel hos dig. 027:022 Sabas och Raemas köpmän drevo köpenskap med dig; kryddor av allra yppersta slag och alla slags ädla stenar och guld gåvo de dig såsom betalning. 027:023 Haran, Kanne och Eden, Sabas köpmän, Assur och Kilmad drevo köpenskap med dig. 027:024 De drevo köpenskap hos dig med sköna kläder, med mörkblå, brokigt vävda mantlar, med mångfärgade täcken, med välspunna, starka tåg, på din marknad. 027:025 Tarsis-skepp foro åstad med dina bytesvaror.

Så fylldes du med gods och blev tungt lastad, där du låg i havet. 027:026 Och dina roddare förde dig åstad, ut på de vida vattnen. Då kom östanvinden och krossade dig. där du låg i havet. 027:027 Ditt gods, dina handels- och bytesvaror, dina sjömän och skeppare, dina läckors botare och dina bytesmäklare, allt krigsfolk på dig, allt manskap som fanns ombord på dig, de sjunka nu ned i havet, på ditt falls dag. 027:028 Vid dina skeppares klagorop bäva markerna, 027:029 och alla som ro med åror övergiva sina skepp; sjömän och alla skeppare på havet begiva sig i land. 027:030 De ropa högt över ditt öde och klaga bittert; de strö stoft på sina huvuden och vältra sig i aska. 027:031 De raka sig skalliga för din skull och hölja sig i sorgdräkt; de gråta över dig i bitter sorg, under bitter klagan. 027:032 Med jämmer stämma de upp en klagosång om dig, en klagosång över ditt öde: »Vem var såsom Tyrus, hon som nu ligger i det tysta ute i havet?» 027:033 Där dina handelsvaror sattes i land från havet mättade du många folk; med ditt myckna gods och dina många bytesvaror riktade du jordens konungar. 027:034 Men nu, då du har förlist och försvunnit ifrån havet, ned i vattnens djup, nu hava dina bytesvaror och allt ditt manskap sjunkit med dig. 027:035 Havsländernas alla inbyggare häpna över ditt öde, deras konungar stå rysande, med förfäran i sina ansikten. 027:036 Köpmännen ute bland folken vissla åt dig; du har tagit en ände med förskräckelse till evig tid.