»Daniel, jag har nu begivit mig hit för att lära dig förstånd.
009:023 Redan när du begynte din bön, utgick befallning, och jag har
kommit för att giva dig besked, ty du är högt benådad. Så giv nu
akt på ordet, och akta på synen.

009:024 Sjuttio veckor äro bestämda över ditt folk och över din heliga
stad, innan en gräns sättes för överträdelsen och synderna få en
ände och missgärningen varder försonad och en evig rättfärdighet
framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en höghelig
helgedom bliver smord.
009:025 Så vet nu och förstå: Från den tid då ordet om att Jerusalem
åter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste,
kommer, skola sju veckor förgå; och under sextiotvå veckor skall
det åter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i
tider av trångmål.
009:026 Men efter de sextiotvå veckorna skall en som är smord förgöras,
utan att någon efterföljer honom. Och staden och helgedomen
skall en anryckande furstes folk förstöra; men själv skall denne
få sin ände i störtfloden. Och intill änden skall strid vara;
förödelse är oryggligt besluten.
009:027 Och han skall med många sluta ett starkt förbund för en vecka,
och för en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer
vara avskaffade; och på styggelsens vinge skall förödaren
komma. Detta skall fortgå, till dess att förstöring och
oryggligt besluten straffdom utgjuter sig över förödaren.»

010:001 I den persiske konungen Kores' tredje regeringsår fick Daniel, som ock kallades Beltesassar, en uppenbarelse; den uppenbarelsen är sanning och bådar stor vedermöda. Och han aktade på uppenbarelsen och lade märke till synen.

010:002 Jag, Daniel, hade då gått sörjande tre veckors tid.
010:003 Jag åt ingen smaklig mat, kött och vin kommo icke i min mun, ej
heller smorde jag min kropp med olja, förrän de tre veckorna
hade gått till ända.
010:004 På tjugufjärde dagen i första månaden, när jag var vid stranden
av den stora floden, nämligen Hiddekel,
010:005 fick jag, då jag lyfte upp mina ögon, se en man stå där, klädd i
linnekläder och omgjordad kring sina länder med ett bälte av
guld från Ufas.
010:006 Hans kropp var såsom av krysolit hans ansikte liknade en
ljungeld hans ögon voro såsom eldbloss, han armar och fötter
såsom glänsande koppar; och ljudet av hans tal var såsom ett
väldigt dån.
010:007 Och jag, Daniel, var den ende som såg synen; de män som voro med
mig sågo den icke, men en stor förskräckelse föll över dem, så
att de flydde bort och gömde sig.
010:008 Så blev jag allena kvar, och när jag såg den stora synen,
förgick all min kraft; färgen vek bort ifrån mitt ansikte, så
att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar.

010:009 Då hörde jag ljudet av hans tal; och på samma gång jag hörde
ljudet av hans tal, där jag låg i vanmakt på mitt ansikte, med
ansiktet mot jorden,
010:010 rörde en hand vid mig och hjälpte mig, så att jag skälvande
kunde resa mig på mina knän och händer.
010:011 Sedan sade han till mig: »Daniel, du högt benådade man, giv akt
på de ord som jag vill tala till dig, och res dig upp på dina
fötter; ty jag har nu blivit sänd till dig.» När han så talade
till mig, reste jag mig bävande upp.
010:012 Och han sade till mig: »Frukta icke, Daniel, ty redan ifrån
första dagen, då när du vände ditt hjärta till att söka förstånd
och till att ödmjuka dig inför din Gud, hava dina ord varit
hörda; och jag har nu kommit för dina ords skull.
010:013 Fursten för Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men
då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, mig till hjälp,
under det att jag förut hade stått där allena mot Persiens
konungar.
010:014 Och nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som skall
hända ditt folk i kommande dagar; ty också detta är en syn som
syftar på framtiden.»

010:015 Under det han så talade till mig, böjde jag mitt ansikte mot
jorden och var stum.
010:016 Men se, han som var lik en människa rörde vid mina läppar. Då
upplät jag min mun och talade och sade till honom som stod
framför mig: »Min herre, vid den syn jag såg har jag känt mig
gripen av vånda, och jag har ingen kraft mer kvar.
010:017 Huru skulle också min herres tjänare, en sådan som jag, kunna
tala med en sådan som min herre är? Jag har nu ingen kraft mer i
mig och förmår icke mer att andas.»
010:018 Då rörde han som såg ut såsom en människa åter vid mig och
styrkte mig.
010:019 Han sade: »Frukta icke, du högt benådade man; frid vare med dig,
var stark, ja, var stark.» När han så talade med mig, kände jag
mig styrkt och sade: »Tala, min herre, ty du har nu styrkt mig.»
010:020 Då sade han: »Kan du nu förstå varför jag har kommit till dig?
Men jag måste strax vända tillbaka för att strida mot fursten
för Persien, och när jag är fri ifrån honom, kommer fursten för
Javan.
010:021 Dock vill jag förkunna för dig vad som är upptecknat i
sanningens bok. Och ingen enda står mig bi mot dessa, förutom
Mikael, eder furste.

011:001 Och jag stod vid hans sida såsom hans stöd och värn i medern
Darejaves' första regeringsår.

011:002 Och nu skall jag förkunna för dig vad visst är.

Se, ännu tre konungar skola uppstå i Persien, och den fjärde
skall förvärva sig större rikedomar än någon av de andra, och
när han har blivit som starkast genom sina rikedomar, skall han
uppbjuda all sin makt mot Javans rike.
011:003 Sedan skall en väldig konung uppstå, och han skall härska med
stor makt och göra vad han vill.
011:004 Men knappt har han uppstått, så skall hans rike brista sönder
och bliva delat efter himmelens förra väderstreck; och det skall
icke tillfalla hans avkomlingar eller förbliva lika mäktigt som
när han hade makten; ty hans rike skall omstörtas och tillfalla
andra än dem.

011:005 Och konungen i Söderlandet skall bliva mäktig, så ock en av hans
furstar; ja, denne skall bliva en ännu mäktigare härskare än han
själv, och hans herradöme skall bliva stort.
011:006 Och efter några år skola de förbinda sig med varandra, och
Söderlandskonungens dotter skall draga till konungen i
Nordlandet för att komma åstad förlikning. Men hon skall icke
kunna behålla den makt hon vinner, ej heller skall han och hans
makt bliva beståndande; utan hon skall bliva given till pris,
hon jämte dem som läto henne draga dit, både hennes fader och
den man som i sin tid tog henne till sig.