011:007 Men av telningarna från hennes rot skall en stiga upp på hans
plats; denne skall draga mot Nordlandskonungens här och tränga
in i hans fäste och göra med folket vad han vill och behålla
övermakten.
011:008 Deras gudar och beläten och deras dyrbara håvor, både silver och
guld, skall han ock föra såsom byte till Egypten. Sedan skall
han i några år lämna Nordlandskonungen i ro.
011:009 Däremot skall denne tränga in i Söderlandskonungens rike, men
han skall få vända tillbaka till sitt land igen.
011:010 Och hans söner skola rusta sig till strid och samla en väldig
krigs här; och den skall rycka fram och svämma över och utbreda
sig; och den skall komma igen, och striden skall föras ända fram
till hans fäste.
011:011 Då skall konungen i Söderlandet resa sig i förbittring och draga
ut och strida mot konungen i Nordlandet; och denne skall ställa
upp en stor härskara, men den härskaran skall varda given i den
andres hand.
011:012 När då härskaran är sin kos, växer hans övermod; men om han än
han slagit ned tiotusenden, får han dock icke makten.
011:013 Konungen i Nordlandet skall ställa upp en ny härskara, större än
den förra; och efter en tid av några år skall han komma med en
stor krigshär och stora förråd.
011:014 Vid samma tid skola många andra resa sig mot konungen i
Söderlandet; våldsmän av ditt eget folk skola ock upphäva sig,
för att synen skall fullbordas; men dessa skola falla.
011:015 Och konungen i Nordlandet skall rycka an och kasta upp vallar
och intaga en välbefäst stad; och Söderlandets makt skall icke
kunna hålla stånd, dess utvalda krigsfolk skall icke hava någon
kraft till motstånd.
011:016 Och han som rycker emot honom skall göra vad han vill, och ingen
skall kunna stå emot honom; han skall sätta sig fast i »det
härliga landet», och förstöring skall komma genom hans hand.
011:017 Han skall rycka an med hela sitt rikes makt; dock är han hågad
för förlikning, och en sådan skall han komma åstad. En av sina
döttrar skall han giva åt honom till hustru, henne till
fördärv. Men detta skall icke hava något bestånd och icke vara
honom till gagn.
011:018 Därefter skall han vända sig mot öländerna och intaga många; men
en härförare skall göra slut på hans smädelser, ja, låta hans
smädelser vända tillbaka över honom själv.
011:019 Då skall han vända sig till sitt eget lands fästen; men han
skall vackla och falla och sedan icke mer finnas till.
011:020 Och på hans plats skall uppstå en annan, en som låter en fogde
draga igenom det land som är hans rikes prydnad; men efter några
dagar skall han störtas, dock icke genom vrede, ej heller i
krig.
011:021 Och på hans plats skall uppstå en föraktlig man, åt vilken
konungavärdighet icke var ämnad; oförtänkt skall han komma och
bemäktiga sig riket genom ränker.
011:022 Och översvämmande härar skola svämmas bort för honom och
krossas, så ock förbundets furste.
011:023 Från den stund då man förbinder sig med honom skall han bedriva
svek. Han skall draga åstad och få övermakten, med allenast
litet folk.
011:024 Oförtänkt skall han falla in i landets bördigaste trakter, och
skall göra ting som hans fäder och hans fäders fäder icke hade
gjort; byte och rov och gods skall han strö ut åt sitt folk; och
mot fästena skall han förehava anslag, intill en viss tid.
011:025 Och han skall uppbjuda sin kraft; och sitt mod emot konungen i
Söderlandet och komma med en stor här, men konungen i
Söderlandet skall ock rusta sig till strid, med en mycket stor
och talrik här; dock skall han icke kunna hålla stånd, för de
anslags skull som göras mot honom.
011:026 De som äta hans bröd skola störta honom. Och hans här skall
svämma över, och många skola bliva slagna och falla.
011:027 Båda konungarna skola hava ont i sinnet, där de sitta tillhopa
vid samma bord, skola de tala lögn, men det skall icke hava
någon framgång; ty ännu dröjer änden, intill den bestämda tiden.
011:028 Han skall vända tillbaka till sitt land med stora förråd, och
han skall lägga planer mot det heliga förbundet; och när han har
fullbordat dem, skall han vända tillbaka till sitt land.
011:029 På bestämd tid skall han sedan åter draga åstad mot Söderlandet,
men denna senare gång skall det ej gå såsom den förra.
011:030 Ty skepp från Kittim skola komma emot honom, och han skall
förlora modet. Då skall han vända om och rikta sin vrede mot det
heliga förbundet och giva den fritt lopp. Och när han har kommit
hem, skall han lyssna till dem som hava övergivit det heliga
förbundet.
011:031 Och härar, utsända av honom, skola komma och oskära helgedomens
fäste och avskaffa det dagliga offret och ställa upp förödelsens
styggelse.
011:032 Och dem som hava kränkt förbundet skall han med hala ord locka
till helt avfall; men de av folket, som känna sin Gud, skola stå
fasta och hålla ut.
011:033 Och de förståndiga bland folket skola lära många insikt; men de
skola bliva hemsökta med svärd och eld, med fångenskap och
plundring, till en tid;
011:034 dock skall under hemsökelsen en liten seger beskäras dem, och
många skola då av skrymteri sluta sig till dem.
011:035 Hemsökelsen skall träffa somliga av de förståndiga, för att en
luttring skall ske bland dem, så att de varda renade och tvagna
till ändens tid; ty ännu dröjer denna, intill den bestämda
tiden.
011:036 Och konungen skall göra vad han vill och skall förhäva sig och
uppträda stormodigt mot allt vad gud heter; ja, mot gudars Gud
skall han tala sådant att man måste förundra sig. Och allt skall
lyckas honom väl, till dess att vredens tid är ute, då när det
har skett, som är oryggligt beslutet.
011:037 På sina fäders gudar skall han icke akta, ej heller skall han
akta på den som är kvinnors lust eller på någon annan Gud, utan
han skall uppträda stormodigt mot dem alla.
011:038 Men fästenas gud skall han i stället ära; en gud som hans fäder
icke hava känt skall han ära med guld och silver och ädla stenar
och andra dyrbara ting.
011:039 Och mot starka fästen skall han med en främmande guds hjälp göra
vad honom lyster; dem som erkänna denne skall han bevisa stor
ära, han skall sätta dem att råda över många, och han skall
utskifta jord åt dem till belöning.
011:040 Men på ändens tid skall konungen i Söderlandet drabba samman med
honom; och konungen i Nordlandet skall storma fram mot denne med
vagnar och ryttare och många skepp, och skall falla in i
främmande länder och svämma över och utbreda sig.
011:041 Han skall ock falla in i »det härliga landet», och många andra
länder skola bliva hemsökta; men dessa skola komma undan hans
hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons
barn.
011:042 Ja, han skall uträcka sin hand mot främmande länder, och
Egyptens land skall icke slippa undan;
011:043 han skall bemäktiga sig skatter av guld och silver och allahanda
dyrbara ting i Egypten; och libyer och etiopier skola följa
honom åt.
011:044 Då skall han från öster och norr få höra rykten som förskräcka
honom; och kan skall draga ut i stor vrede för att förgöra många
och giva dem till spillo.
011:045 Och sina palatstält skall han slå upp mellan havet och
helgedomens härliga berg. Men han går till sin undergång, och
ingen skall finnas, som hjälper honom.»
012:001 På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten som står
såsom försvarare för dina landsmän; och då kommer en tid av nöd,
vars like icke har funnits, allt ifrån den dag då människor
blevo till och ända till den tiden. Men på den tiden skola av
ditt folk alla de varda frälsta, som finnas skrivna i boken.
012:002 Och många av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till
evigt liv, och somliga till smälek och evig blygd.
012:003 De förståndiga skola då lysa, såsom fästet lyser, och de som
hava fört de många till rättfärdighet såsom stjärnor, alltid och
evinnerligen.
012:004 Men du, Daniel, må gömma dessa ord och försegla denna skrift
intill ändens tid; många komma att rannsaka den, och insikten
skall så växa till.»
012:005 När nu jag, Daniel, såg till, fick jag se två andra stå där, en
på flodens ena strand, och en på dess andra strand.
012:006 Och en av dem sade till mannen som var klädd i linnekläder, och
som stod ovanför flodens vatten: »Huru länge dröjer det, innan
änden kommer med dessa förunderliga ting?»
012:007 Och jag hörde på mannen som var klädd i linnekläder, och som
stod ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra hand och
sin vänstra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever
evinnerligen att efter en tid, och tider, och en halv tid, och
när det heliga folkets makt hade blivit krossad i grund, då
skulle allt detta varda fullbordat.
012:008 Och jag hörde detta, men förstod det icke; och jag frågade: »Min
herre, vad bliver slutet på allt detta?»
012:009 Då sade han: »Gå, Daniel, ty dessa ord skola förbliva gömda och
förseglade intill ändens tid.
012:010 Många skola varda renade och tvagna och luttrade, men de
ogudaktiga skola öva sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall
förstå detta; men de förståndiga skola förstå det.
012:011 Och från den tid då det dagliga offret bliver avskaffat och
förödelsens styggelse uppställd skola ett tusen två hundra
nittio dagar förgå.
012:012 Säll är den som förbidar och hinner fram till ett tusen tre
hundra trettiofem dagar.
012:013 Men gå du åstad mot ändens tid; sedan du har vilat, skall du
uppstå till din del, vid dagarnas ände.»