007:001 Och i konung Darejaves' fjärde regeringsår hände sig att HERRENS
ord kom till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden, det är
Kisleu.
007:002 Ty från Betel hade då Sareser och Regem-Melek med sina män
blivit sända för att bönfalla inför HERREN;
007:003 de skulle nämligen fråga prästerna i HERREN Sebaots hus och
profeterna sålunda: »Skola vi framgent hålla gråtodag och späka
oss i femte månaden, såsom vi hava gjort nu i så många år?»
007:004 Så kom då HERREN Sebaots ord till mig; han sade:
007:005 Säg till allt folket i landet och till prästerna: När I nu under
sjuttio år haven hållit faste- och klagodagar i femte och i
sjunde månaden, har det då varit åt mig som I haven hållit
fasta?
007:006 Och när I äten och dricken, är det icke då för eder egen räkning
som I äten och dricken?
007:007 Haven I icke förnummit de ord som HERREN lät predika genom forna
tiders profeter, medan Jerusalem ännu tronade i god ro med sina
städer omkring sig, och medan Sydlandet och Låglandet ännu voro
bebodda?
007:008 Vidare kom HERRENS ord till Sakarja; han sade:
007:009 Så sade ju HERREN Sebaot: »Dömen rätta domar, och bevisen
varandra kärlek och barmhärtighet.
007:010 Förtrycken icke änkan och den faderlöse, främlingen och den
fattige, och tänken icke i edra hjärtan ut ont mot varandra.»
007:011 Men de ville icke akta därpå, utan spjärnade emot i
gensträvighet och tillslöto sina öron för att slippa att höra.
007:012 ja, de gjorde sina hjärtan hårda såsom diamant, för att slippa
att höra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande
hade sänt, förmedelst forna tiders profeter. Därför utgick stor
vrede från HERREN Sebaot.
007:013 Och det skedde, att likasom de icke hade velat höra, när han
ropade, så sade nu HERREN Sebaot: »Jag vill icke höra, när de
ropa;
007:014 utan jag skall förströ dem såsom genom en stormvind bland
allahanda hednafolk som de icke känna.» Så har nu landet blivit
öde efter dem, så att ingen färdas där, vare sig fram eller
tillbaka; ty de hava så gjort det ljuvliga landet till en
ödemark.
008:001 Vidare kom HERREN Sebaots ord; han sade: 008:002 Så säger HERREN Sebaot: Jag har stor nitälskan för Sion, ja, med stor vrede nitälskar jag för henne.
008:003 Så säger HERREN: Jag vill vända: åter till Sion och taga min
boning i Jerusalem; och Jerusalem skall kallas »den trogna
staden», och HERREN Sebaots berg »det heliga berget».
008:004 Så säger HERREN Sebaot: Ännu en gång skola gamla män och gamla
kvinnor vara att finna på gatorna i Jerusalem, var och en med
sin stav i handen, för hög ålders skull.
008:005 Och stadens gator skola vara fulla av gossar och flickor, som
leka där på gatorna,
008:006 Så säger HERREN Sebaot. Om än sådant på den tiden kan komma att
synas alltför underbart för kvarlevan av detta folk, icke måste
det väl därför synas alltför underbart också för mig? säger
HERREN Sebaot.
008:007 Så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall frälsa mitt folk ut ur
både österland och västerland
008:008 och låta dem komma och bosätta sig i Jerusalem; och de skola
vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, i sanning och
rättfärdighet.
008:009 Så säger HERREN Sebaot: Fatten mod, I som i denna tid hören
dessa ord av samma profeters mun, som talade på den tid då
grunden lades till HERREN Sebaots hus, templet som skulle byggas
upp.
008:010 Ty före den tiden var människornas arbete lönlöst och djurens
arbete fåfängt; ingen hade någon ro för sina ovänner, vare sig
han gick ut eller in, ty jag eggade alla människor mot varandra.
008:011 Men nu är jag icke mer så sinnad mot kvarlevan av detta folk som
jag var i forna dagar, säger HERREN Sebaot.
008:012 Ty nu skall friden skaffa utsäde, vinträdet skall giva sin
frukt, jorden skall giva sin gröda, och himmelen skall giva sin
dagg; och jag skall låta kvarlevan av detta folk få allt detta
till sin arvedel.
008:013 Och det skall ske, att likasom I, både Juda hus och Israels hus,
haven varit ett exempel som man har nämnt, när man förbannade
bland hedningarna, så skolen I nu, då jag har frälsat eder,
tvärtom bliva nämnda, när man välsignar. Frukten icke, utan
fatten mod.
008:014 Ty så säger HERREN Sebaot: Likasom jag, när edra fäder
förtörnade mig, beslöt att göra eder ont, säger HERREN Sebaot,
och icke sedan ångrade det,
008:015 så har jag tvärtom i denna tid beslutit att göra gott mot
Jerusalem och Juda hus; frukten icke.
008:016 Men detta är vad I skolen göra: Talen sanning med varandra;
domen rätta och fridsamma domar i edra
portar.
008:017 Tänken icke i edra hjärtan ut ont mot varandra, och älsken icke
falska eder; ty allt sådant hatar jag, säger HERREN.
008:018 Och HERREN Sebaots ord kom till mig; han sade:
008:019 Så säger HERREN Sebaot: Fastedagarna i fjärde, femte, sjunde och
tionde månaden skola för Juda hus bliva till fröjd och glädje
och till sköna högtider. Men älsken sanning och frid.
008:020 Så säger HERREN Sebaot: Ännu en gång skall det ske att folk
skola komma hit och många städers invånare;
008:021 och invånarna i den ena staden skola gå till den andra och säga:
»Upp, låtom oss gå åstad och bönfalla inför HERREN och söka
HERREN Sebaot; jag själv vill ock gå åstad.»
008:022 Ja, många folk och mäktiga hednafolk skola komma och söka HERREN
Sebaot i Jerusalem och bönfalla inför HERREN,
008:023 Så säger HERREN Sebaot: På den tiden skall det ske att tio män
av allahanda tungomål som talas bland hednafolken skola fatta en
judisk man i mantelfliken och säga: »Låt oss gå med eder, ty vi
hava hört att Gud är med eder.»
009:001 Detta är en utsaga som innehåller HERRENS ord över Hadraks land;
också i Damaskus skall den slå ned—ty HERREN har sitt öga på
andra människor såväl som på Israels alla stammar.
009:002 Den drabbar ock Hamat, som gränsar därintill, så ock Tyrus och
Sion, där man är så vis.
009:003 Tyrus byggde sig ett fäste;
hon hopade silver såsom stoft
och guld såsom orenlighet på gatan.
009:004 Men se, Herren skall åter göra henne fattig,
han skall bryta hennes murar ned i havet,
och hon själv skall förtäras av eld.
009:005 Askelon må se det med fruktan,
och Gasa med stor bävan,
så ock Ekron, ty dess hopp skall komma på skam.
Gasa mister sin konung,
Askelon bliver en obebodd plats
009:006 Asdod skall bebos av en vanbördig hop;
så skall jag utrota filistéernas stolthet.