008:018 I haven ju ögon; sen I då icke? I haven ju öron; hören I då
icke?
008:019 Och kommen I icke ihåg huru många korgar fulla av stycken I
samladen upp, när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen?» De
svarade honom: »Tolv.»
008:020 »Och när jag bröt de sju bröden åt de fyra tusen, huru många
korgar fulla av stycken samladen I då upp?» De svarade: »Sju.»
008:021 Då sade han till dem: »Förstån I då ännu ingenting?»

008:022 Därefter kommo de till Betsaida. Och man förde till honom en
som var blind och bad honom att han skulle röra vid denne.
008:023 Då tog han den blinde vid handen och ledde honom utanför byn;
sedan spottade han på hans ögon och lade händerna på honom och
frågade honom: »Ser du något?»
008:024 Han såg då upp och svarade: »Jag kan urskilja människorna; jag
ser dem gå omkring, men de likna träd.»
008:025 Därefter lade han åter händerna på hans ögon, och nu såg han
tydligt och var botad och kunde jämväl på långt håll se allting
klart.
008:026 Och Jesus bjöd honom gå hem och sade: »Gå icke ens in i byn.»

008:027 Och Jesus gick med sina lärjungar bort till byarna vid Cesarea
Filippi. På vägen dit frågade han sina lärjungar och sade till
dem: »Vem säger folket mig vara?»
008:028 De svarade och sade: »Johannes döparen; andra säga dock Elias,
andra åter säga: 'Det är en av profeterna.'»
008:029 Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» Petrus svarade
och sade till honom: »Du är Messias.»
008:030 Då förbjöd han dem strängeligen att för någon säga detta om
honom.

008:031 Sedan begynte han undervisa dem om att Människosonen måste lida
mycket, och att han skulle bliva förkastad av de äldste och
översteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle bliva
dödad, men att han tre dagar därefter skulle uppstå igen.
008:032 Och han talade detta i oförtäckta ordalag. Då tog Petrus honom
avsides och begynte ivrigt motsäga honom.
008:033 Men han vände sig om, och när han då såg sina lärjungar, talade
han strängt till Petrus och sade: »Gå bort, Satan, och stå mig
icke i vägen; ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan
människotankar.»

008:034 Och han kallade till sig folket jämte sina lärjungar och sade
till dem: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig
själv och tage sitt kors på sig; så följe han mig.
008:035 Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den
som mister sitt liv, för min och för evangelii skull, han skall
bevara det.
008:036 Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men
förlorar sin själ?
008:037 Och vad kan en människa giva till lösen för sin själ?
008:038 Den som blyges för mig och för mina ord, i detta trolösa och
syndiga släkte, för honom skall ock Människosonen blygas, när
han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.»

009:001 Ytterligare sade han till dem: »Sannerligen säger jag eder:
Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden,
förrän de få se Guds rike vara kommet i sin kraft.»

009:002 Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och
Johannes och förde dem ensamma upp på ett högt berg, där de voro
allena. Och hans utseende förvandlades inför dem;
009:003 och hans kläder blevo glänsande och mycket vita, så att ingen
valkare på jorden kan göra kläder så vita.
009:004 Och för dem visade sig Elias jämte Moses, och dessa samtalade
med Jesus.
009:005 Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Rabbi, här är oss
gott att vara; låt oss göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses
en och åt Elias en.»
009:006 Han visste nämligen icke vad han skulle säga; så stor var deras
förskräckelse.
009:007 Då kom en sky som överskyggde dem, och ur skyn kom en röst:
»Denne är min älskade Son; hören honom.»
009:008 Och plötsligt märkte de, när de sågo sig omkring, att där icke
mer fanns någon hos dem utom Jesus allena.

009:009 Då de sedan gingo ned från berget, bjöd han dem att de icke,
förrän Människosonen hade uppstått från de döda, skulle för
någon omtala vad de hade sett.
009:010 Och de lade märke till det ordet och begynte tala med varandra
om vad som kunde menas med att han skulle uppstå från de döda.
009:011 Och de frågade honom och sade: »De skriftlärde säga ju att Elias
först måste komma?»
009:012 Han svarade dem: »Elias måste visserligen först komma och
upprätta allt igen. Men huru kan det då vara skrivet om
Människosonen att han skall lida mycket och bliva föraktad?
009:013 Dock, jag säger eder att Elias redan har kommit; och de förforo
mot honom alldeles såsom de ville, och såsom det var skrivet att
det skulle gå honom.»

009:014 När de därefter kommo till lärjungarna, sågo de att mycket folk
var samlat omkring dem, och att några skriftlärde disputerade
med dem.
009:015 Och strax då allt folket fick se honom, blevo de mycket häpna
och skyndade fram och hälsade honom.
009:016 Då frågade han dem: »Varom disputeren I med dem?»
009:017 Och en man i folkhopen svarade honom: »Mästare, jag har fört
till dig min son, som är besatt av en stum ande.
009:018 Och varhelst denne får fatt i honom kastar han omkull honom, och
fradgan står gossen om munnen, och han gnisslar med tänderna och
bliver såsom livlös. Nu bad jag dina lärjungar att de skulle
driva ut honom, men de förmådde det icke.»
009:019 Då svarade han dem och sade: »O du otrogna släkte, huru länge
måste jag vara hos eder? Huru länge måste jag härda ut med
eder? Fören honom till mig.»
009:020 Och de förde honom till Jesus. Och strax då han fick se Jesus,
slet och ryckte anden honom, och han föll ned på jorden och
vältrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.
009:021 Jesus frågade då hans fader: »Huru länge har det varit så med
honom?» Han svarade: »Alltsedan han var ett litet barn;
009:022 och det har ofta hänt att han har kastat honom än i elden, än i
vattnet, för att förgöra honom. Men om du förmår något, så
förbarma dig över oss och hjälp oss.»
009:023 Då sade Jesus till honom: »Om jag förmår, säger du. Allt förmår
den som tror.»
009:024 Strax ropade gossens fader och sade: »Jag tror! Hjälp min
otro.»
009:025 Men när Jesus såg att folk strömmade tillsammans dit, tilltalade
han den orene anden strängt och sade till honom: »Du stumme och
döve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer
in i honom.»
009:026 Då skriade han och slet och ryckte gossen svårt och for ut; och
gossen blev såsom död, så att folket menade att han verkligen
var död.
009:027 Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod
då upp.

009:028 När Jesus därefter hade kommit inomhus, frågade hans lärjungar
honom, då de nu voro allena: »Varför kunde icke vi driva ut
honom?»
009:029 Han svarade dem: »Detta slag kan icke drivas ut genom något
annat än bön och fasta.»