010:035 Då trädde Jakob och Johannes, Sebedeus' söner, fram till honom
och sade till honom: »Mästare, vi skulle vilja att du läte oss
få vad vi nu tänka begära av dig.»
010:036 Han frågade dem: »Vad viljen I då att jag skall låta eder få?»
010:037 De svarade honom: »Låt den ene av oss i din härlighet få sitta
på din högra sida, och den andre på din vänstra.»
010:038 Men Jesus sade till dem: »I veten icke vad I begären. Kunnen I
dricka den kalk som jag dricker, eller genomgå det dop som jag
genomgår?»
010:039 De svarade honom: »Det kunna vi.» Då sade Jesus till dem: »Ja,
den kalk jag dricker skolen I få dricka, och det dop jag
genomgår skolen I genomgå,
010:040 men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra
tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla
dem för vilka så är bestämt.»

010:041 När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på Jakob och
Johannes.
010:042 Då kallade Jesus dem till sig och sade till dem: »I veten att de
som räknas för folkens furstar uppträda mot dem såsom herrar,
och att deras mäktige låta dem känna sin myndighet.
010:043 Men så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst
bland eder, han vare de andras tjänare,
010:044 och den som vill vara främst bland eder, han vare allas dräng.
010:045 Också Människosonen har ju kommit, icke för att låta tjäna sig,
utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.»

010:046 Och de kommo till Jeriko. Men när han åter gick ut ifrån
Jeriko, följd av sina lärjungar och en ganska stor hop folk,
satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimeus, Timeus' son.
010:047 När denne hörde att det var Jesus från Nasaret, begynte han ropa
och säga: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»
010:048 Och många tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men
han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»
010:049 Då stannade Jesus och sade: »Kallen honom hit.» Och de kallade
på den blinde och sade till honom: »Var vid gott mod, stå upp;
han kallar dig till sig.»
010:050 Då kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom
fram till Jesus.
010:051 Och Jesus talade till honom och sade: »Vad vill du att jag skall
göra dig?» Den blinde svarade honom: »Rabbuni, låt mig få min
syn.»
010:052 Jesus sade till honom: »Gå; din tro har hjälpt dig.» Och strax
fick han sin syn och följde honom på vägen.

011:001 När de nu nalkades Jerusalem och voro nära Betfage och Betania
vid Oljeberget, sände han åstad två av sina lärjungar
011:002 och sade till dem: »Gån in i byn som ligger mitt framför eder,
så skolen I, strax då I kommen ditin, finna en åsnefåle stå där
bunden, som ännu ingen människa har suttit på; lösen den och
fören den hit.
011:003 Och om någon frågar eder varför I gören detta, så skolen I
svara: 'Herren behöver den, men han skall strax sända den
tillbaka hit.»

011:004 Då gingo de åstad och funno en åsnefåle stå där bunden utanför en port vid vägen, och de löste den. 011:005 Och några som stodo där bredvid sade till dem: »Vad gören I? Varför lösen I fålen?» 011:006 Men de svarade dem såsom Jesus hade bjudit. Då lät man dem vara. 011:007 Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. 011:008 Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra åter skuro av kvistar och löv på fälten och strödde på vägen. 011:009 Och de som gingo före och de som följde efter ropade:

»Hosianna!
Välsignad vare han som kommer,
i Herrens namn.
011:010 Välsignat vare vår fader Davids rike,
som nu kommer.
Hosianna i höjden!»

011:011 Så drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och när han
hade sett sig omkring överallt och det redan var sent på dagen,
gick han med de tolv ut till Betania.

011:012 När de dagen därefter voro på väg tillbaka från Betania, blev
han hungrig.
011:013 Och då han på avstånd fick se ett fikonträd som hade löv, gick
han dit för att se om han till äventyrs skulle finna något
därpå; men när han kom fram till det, fann han intet annat än
löv, det var icke då fikonens tid.
011:014 Då talade han och sade till trädet: »Aldrig någonsin mer äte
någon frukt av dig.» Och hans lärjungar hörde detta.

011:015 När de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen
och begynte driva ut dem som sålde och köpte i helgedomen. Och
han stötte omkull växlarnas bord och duvomånglarnas säten;
011:016 han tillstadde icke heller att man bar någonting genom
helgedomen.
011:017 Och han undervisade dem och sade: »Det är ju skrivet: 'Mitt hus
skall kallas ett bönehus för alla folk.' Men I haven gjort det
till en rövarkula.»

011:018 Då översteprästerna och de skriftlärde fingo höra härom, sökte
de efter tillfälle att förgöra honom; ty de fruktade för honom,
eftersom allt folket häpnade över hans undervisning.