013:006 Och han framställde denna liknelse: »En man hade ett fikonträd
planterat i sin vingård; och han kom och sökte frukt därpå, men
fann ingen.
013:007 Då sade han till vingårdsmannen: 'Se, nu i tre år har jag kommit
och sökt frukt på detta fikonträd, utan att finna någon. Hugg
bort det. Varför skall det därjämte få utsuga jorden?'
013:008 Men vingårdsmannen svarade och sade till honom: 'Herre, låt det
stå kvar också detta år, för att jag under tiden må gräva
omkring det och göda det;
013:009 kanhända skall det så till nästa å bära frukt. Varom icke, så må
du då hugga bort det.'»

013:010 När han en gång på sabbaten undervisade i en synagoga,
013:011 var där en kvinna som i aderton år hade varit besatt av en
sjukdomsande, och hon var så hopkrumpen, att hon alls icke kunde
räta upp sin kropp.
013:012 Då nu Jesus fick se henne, kallade han henne till sig och sade
till henne »Kvinna, du är fri ifrån din sjuk dom»,
013:013 och han lade därvid händerna på henne. Och strax rätade hon upp
sig och prisade Gud.

013:014 Men det förtröt synagogföreståndaren att Jesus på sabbaten
botade sjuka; och han tog till orda och sade till folket: »Sex
dagar finnas, på vilka man bör arbeta. På dem mån I alltså komma
och låta bota eder, men icke på sabbatsdagen.
013:015 Då svarade Herren honom och sade: »I skrymtare, löser icke var
och en av eder på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och
leder den bort för att vattna den?
013:016 Och denna kvinna, en Abrahams dotter, som Satan har hållit
bunden nu i aderton år, skulle då icke hon på sabbatsdagen få
lösas från sin boja?»
013:017 När han sade detta, blygdes alla hans motståndare; och allt
folket gladde sig över alla de härliga gärningar som gjordes av
honom.

013:018 Så sade han då: »Vad är Guds rike likt, ja, vad skall jag likna
det vid?
013:019 Det är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin
trädgård, och det växer och bliver ett träd, och himmelens
fåglar bygga sina nästen på dess grenar.»

013:020 Ytterligare sade han: »Vad skall jag likna Guds rike vid? 013:021 Det är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»

013:022 Och han vandrade från stad till stad och från by till by och
undervisade folket, under det att han fortsatte sin färd till
Jerusalem.
013:023 Och någon frågade honom: »Herre, är det allenast få som bliva
frälsta?» Då svarade han dem:
013:024 »Kämpen för att komma in genom den trånga dörren; ty många,
säger jag eder, skola försöka att komma in och skola dock icke
förmå det.
013:025 Om husbonden har stått upp och tillslutit dörren, och I sedan
kommen och ställen eder därutanför och klappen på dörren och
sägen: 'Herre, låt upp för oss', så skall han svara och säga
till eder: 'Jag vet icke varifrån I ären.'
013:026 Och I skolen då säga: 'Vi hava ju ätit och druckit med dig, och
du har undervisat på våra gator.'
013:027 Men han skall svara: 'Jag säger eder: Jag vet icke varifrån I
ären; gån bort ifrån mig, alla I ogärningsmän.'
013:028 Där skall då bliva gråt och tandagnisslan, när I fån se Abraham,
Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen
eder själva utkastade.
013:029 Ja, människor skola komma från öster och väster, från norr och
söder och bliva bordsgäster i Guds rike.
013:030 Och se, då skola somliga som äro de sista bliva de första, och
somliga som äro de första bliva de sista.

013:031 I samma stund kommo några fariséer fram och sade till honom:
»Begiv dig åstad bort härifrån; ty Herodes vill dräpa dig.»
013:032 Då svarade han dem: »Gån och sägen den räven, att jag i dag och
i morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag först
på tredje dagen är färdig.
013:033 Men jag måste vandra i dag och i morgon och i övermorgon, ty det
är icke i sin ordning att en profet förgöres annorstädes än i
Jerusalem.—
013:034 Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem
som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla
dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina
vingar! Men haven icke velat.
013:035 Se, edert hus skall komma att stå övergivet. Men jag säger eder:
I skolen icke se mig, förrän den tid kommen, då I sägen:
'Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'

014:001 När han på en sabbat hade kommit in till en av de förnämligaste
fariséerna för att intaga en måltid, hände sig, medan man där
vaktade på honom,
014:002 att en vattusiktig man kom dit och stod framför honom.
014:003 Då tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariséerna:
»Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten, eller är det icke
lovligt?»
014:004 Men de tego. Då tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk
och lät honom gå.
014:005 Sedan sade han till dem: »Om någon av eder har en åsna eller en
oxe som faller i en brunn, går han icke då strax och drager upp
den, jämväl på sabbatsdagen?»
014:006 Och de förmådde icke svara något härpå.

014:007 Då han nu märkte huru gästerna utvalde åt sig de främsta
platserna, framställde han för dem en liknelse; han sade till
dem:
014:008 »När du av någon har blivit bjuden till bröllop, så tag icke den
främsta platsen vid bordet. Ty kanhända finnes bland gästerna
någon som är mer ansedd än du,
014:009 och då kommer till äventyrs den som har bjudit både dig och
honom och säger till dig: 'Giv plats åt denne'; och så måste du
med skam intaga den nedersta platsen.
014:010 Nej, när du har blivit bjuden, så gå och tag den nedersta
platsen vid bordet. Ty det kan då hända att den som har bjudit
dig säger till dig, när han kommer: 'Min vän, stig högre upp.'
Då vederfares dig heder inför alla de andra bordsgästerna.
014:011 Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och
den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

014:012 Han sade ock till den som hade bjudit honom: »När du gör ett
gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina
vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika
grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får
vedergällning.
014:013 Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta,
blinda.
014:014 Salig är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skall
du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse.»
014:015 Då nu en av de andra vid bordet hörde detta, sade denne till
honom: »Salig är den som får bliva bordsgäst i Guds rike!»
014:016 Då sade han till honom: »En man tillredde ett stort gästabud
och bjöd många.
014:017 Och när gästabudet skulle hållas, sände han ut sin tjänare och
lät säga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu är allt redo.'
014:018 Men de begynte alla strax ursäkta sig. Den förste sade till
honom: 'Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese
det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'
014:019 En annan sade: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå
åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'
014:020 Åter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och därför kan
jag icke komma.'
014:021 Och tjänaren kom igen och omtalade detta för sin herre. Då blev
husbonden vred och sade till sin tjänare: 'Gå strax ut på gator
och gränder i staden, och för hitin fattiga och krymplingar och
blinda och halta.'
014:022 Sedan sade tjänaren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort,
men har är ännu rum.'
014:023 Då sade herren till tjänaren: 'Gå ut på vägar och stigar, och
nödga människorna att komma hitin, så att mitt hus bliver fullt.
014:024 Ty jag säger eder att ingen av de män som voro bjudna skall
smaka sin måltid.'»