014:025 Och mycket folk gick med honom; och han vände sig om och sade
till dem:
014:026 »Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och
sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och
systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min
lärjunge.
014:027 Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke
vara min lärjunge.
014:028 Ty om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke
då först ned och beräknar kostnaden och mer till, om han äger
vad som behöves för att bygga det färdigt?
014:029 Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket
skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom
014:030 och säga: 'Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda
sitt verk.'
014:031 Eller om en konung vill draga ut i krig för att drabba samman
med en annan konung, sätter han sig icke då först ned och tänker
efter, om han förmår att med tio tusen möta den som kommer emot
honom med tjugu tusen?
014:032 Om så icke är, måste han ju, medan den andre ännu är långt
borta, skicka sändebud och underhandla om fred.
014:033 Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar
allt vad han äger.—
014:034 Så är väl saltet en god sak, men om till och med saltet mister
sin sälta, varmed skall man då återställa dess kraft?
014:035 Varken för jorden eller för gödselhögen är det tjänligt; man
kastar ut det. Den som har öron till att höra, han höre.»
015:001 Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette för att höra honom. 015:002 Men fariséerna och de skriftlärde knorrade och sade: »Denne tager emot syndare och äter med dem.» 015:003 Då framställde han för dem denna liknelse; han sade:
015:004 »Om ibland eder finnes en man som har hundra får, och han
förlorar ett av dem, lämnar han icke då de nittionio i öknen och
går och söker efter det förlorade, till dess han finner det?
015:005 Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med
glädje.
015:006 Och när han kommer hem, kallar han tillhopa sina vänner och
grannar och säger till dem: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit
mitt får, som var förlorat.'
015:007 Jag säger eder att likaså bliver mer glädje i himmelen över en
enda syndare som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga som
ingen bättring behöva.
015:008 Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort
en av dem, tänder hon icke då upp ljus och sopar huset och söker
noga, till dess hon finner den?
015:009 Och när hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnor
och grannkvinnor och säger: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit
den penning som jag hade tappat bort.'
015:010 Likaså, säger jag eder, bliver glädje hos Guds änglar över en
enda syndare som gör bättring.
015:011 Ytterligare sade han: »En man hade två söner.
015:012 Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del
av förmögenheten, som faller på min lott.' Då skiftade han sina
ägodelar mellan dem.
015:013 Och icke lång tid därefter lade den yngre sonen allt sitt
tillhopa och for långt bort till ett främmande land. Där levde
han i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet.
015:014 Men sedan han hade slösat bort allt, kom en svär hungersnöd över
det landet, och han begynte lida nöd.
015:015 Då gick han bort och gav sig under en man där i landet, och
denne sände honom ut på sina marker för att vakta svin.
015:016 Och han åstundade att få fylla sin buk med de fröskidor som
svinen åto; men ingen gav honom något.
015:017 Då kom han till besinning och sade: 'Huru många legodrängar hos
min fader hava icke bröd i överflöd, medan jag har förgås av
hunger!
015:018 Jag vill stå upp och gå till min fader och säga till honom:
Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig;
015:019 jag är icke mer värd att kallas din son. Låt mig bliva såsom en
av dina legodrängar.'
015:020 Så stod han upp och gick till sin fader. Och medan han ännu var
långt borta, fick hans fader se honom och ömkade sig över honom
och skyndade emot honom och föll honom om halsen och kysste
honom innerligt.
015:021 Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen
och inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son.'
015:022 Då sade fadern till sina tjänare 'Skynden eder att taga fram den
yppersta klädnaden och kläden honom i den, och sätten en ring på
hans hand och skor på hans fötter.
015:023 Och hämten den gödda kalven och slakten den, så vilja vi äta och
gör oss glada.
015:024 Ty denne min son var död, men har fått liv igen; han var
förlorad men är återfunnen.' Och de begynte göra sig glada.
015:025 Men hans äldre son var ute på marken. När denne nu vände
tillbaka och hade kommit nära huset fick han höra spel och dans.
015:026 Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade vad detta
kunde betyda.
015:027 Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och då nu din
fader har fått honom välbehållen tillbaka, har han låtit slakta
den gödda kalven.'
015:028 Då blev han vred och ville icke gå in. Hans fader gick då ut och
talade vanligt med honom.
015:029 Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i så många år har
jag nu tjänat dig, och aldrig har jag överträtt något ditt bud;
och lik väl har du åt mig aldrig givit ens en killing, för att
jag skulle kunna göra mig glad med mina vänner.
015:030 Men när denne din son, som har förtärt dina ägodelar tillsammans
med skökor, nu har kommit tillbaka, så har du för honom låtit
slakta den gödda kalven.'
015:031 Då sade han till honom: 'Min son, du är alltid hos mig, och all
mitt är ditt.
015:032 Men nu måste vi fröjda oss och vara glada; ty denne din broder
var död, men har fått liv igen, han var förlorad, men är
återfunnen.'»