016:001 Han sade också till sina lärjungar: »En rik man hade en
förvaltare som hos honom blev angiven för förskingring av hans
ägodelar.
016:002 Då kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad är det
jag hör om dig? Gör räkenskap för din förvaltning; ty du kan
icke längre få vara förvaltare.'
016:003 Men förvaltaren sade vid sig själv: 'Vad skall jag göra, då min
herre nu tager ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag icke;
att tigga blyges jag för.
016:004 Dock, nu vet jag vad jag skall göra, för att man må upptaga mig
i sina hus, när jag bliver avsatt ifrån förvaltningen.'
016:005 Och han kallade till sig sin herres gäldenärer, var och en
särskilt. Och han frågade den förste: 'Huru mycket är du skyldig
min herre?'
016:006 Han svarade: 'Hundra fat olja.' Då sade han till honom: 'Tag
här ditt skuldebrev, och sätt dig nu strax ned och skriv
femtio.'
016:007 Sedan frågade han en annan: 'och du, huru mycket är du skyldig?'
Denne svarade: 'hundra tunnor vete.' Då sade han till honom:
'Tag här ditt skuldebrev och skriv åttio.'
016:008 Och husbonden prisade den orättrådige förvaltaren för det att
han hade handlat klokt. Ty denna tidsålders barn skicka sig
klokare mot sitt släkte än ljusets barn.
016:009 Och jag säger eder: Skaffen eder vänner medelst den orättrådige
Mamons goda, för att de, när detta har tagit slut, må taga emot
eder i de eviga hyddorna.

016:010 Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är,
och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i
vad mer är.
016:011 Haven I nu icke varit trogna, när det gällde den orättrådige
Mamons goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda?
016:012 Och haven I icke varit trogna, när det gällde vad som tillhörde
en annan, vem vill då giva eder det som hör eder till?

016:013 Ingen som tjänar kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.»

016:014 Allt detta hörde nu fariséerna, som voro penningkära, och de
drevo då gäck med honom.
016:015 Men han sade till dem: »I hören till dem som göra sig
rättfärdiga inför människorna. Men Gud känner edra hjärtan; ty
det som bland människor är högt är en styggelse inför Gud.

016:016 Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan
dess förkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma
ditin.
016:017 Men snarare kunna himmel och jord förgås, än en enda prick av
lagen kan falla bort.

016:018 Var och en som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott. Och den som tager till hustru en kvinna som är skild från sin man, han begår äktenskapsbrott.

016:019 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och
levde var dag i glädje och prakt.
016:020 Men en fattig man, vid namn Lasarus, låg vid hans port, full av
sår,
016:021 och åstundade att få stilla sin hunger med vad som kunde falla
ifrån den rike mannens bord. Ja, det gick så långt att hundarna
kommo och slickade hans sår.
016:022 Så hände sig att den fattige dog och blev förd av änglarna till
Abrahams sköte. Också den rike dog och blev begraven.
016:023 När han nu låg i dödsriket och plågades, lyfte han upp sina ögon
och fick se Abraham långt borta och Lasarus i hans sköte.
016:024 Då ropade han och sade: 'Fader Abraham, förbarma dig över mig,
och sänd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten
och svalka min tunga, ty jag pinas svårt i dessa lågor.'
016:025 Men Abraham svarade: 'Min son kom ihåg att du, medan du levde,
fick ut ditt goda och Lasarus däremot vad ont var; nu åter får
han här hugnad, under det att du pinas.
016:026 Och till allt detta kommer, att ett stort svalg är satt mellan
oss och eder, för att de som vilja begiva sig över härifrån till
eder icke skola kunna det, och för att ej heller någon därifrån
skall kunna komma över till oss.»
016:027 Då sade han: 'Så beder jag dig då, fader, att du sänder honom
till min faders hus,
016:028 där jag har fem bröder, och låter honom varna dem, så att icke
också de komma till detta pinorum.'
016:029 Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem må de
lyssna till.'
016:030 Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om någon kommer till dem
från de döda, så skola de göra bättring.'
016:031 Då sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och
profeterna, så skola de icke heller låta övertyga sig, om någon
uppstår från de döda.'»

017:001 Och han sade till sina lärjungar: »Det är icke annat möjligt än
att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!
017:002 För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals
och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa
små.
017:003 Tagen eder till vara!

Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han
då ångrar sig, så förlåt honom.
017:004 Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju
gånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' så
skall du förlåta honom.»
017:005 Och apostlarna sade till Herren: »Föröka vår tro.»
017:006 Då sade Herren: »Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett
senapskorn, så skullen I kunna säga till detta
mullbärsfikonträd: 'Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig
i havet', och det skulle lyda eder.

017:007 Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar
boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem
från marken: 'Gå du nu strax till bords'?
017:008 Säger han icke fastmer till honom: 'Red till min måltid, och
fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och
dricker; sedan må du själv äta och dricka'?
017:009 Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blev
honom befallt?
017:010 Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt,
då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast
gjort vad vi voro pliktiga att göra.'»
017:011 Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen
mellan Samarien och Galileen.
017:012 Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män.
Dessa stannade på avstånd
017:013 och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.»
017:014 När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för
prästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.
017:015 Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit
botad, och prisade Gud med hög röst
017:016 och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade
honom. Och denne var en samarit.
017:017 Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Var
äro de nio?
017:018 Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud,
utom denne främling?»
017:019 Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde. Din tro har
frälst dig.»