017:020 Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle
komma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke på
sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,
017:021 ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är
det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder.»

017:022 Och han sade till lärjungarna: »Den tid skall komma, då I gärna
skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få
det.
017:023 Väl skall man då säga till eder: 'Se där är han', eller: 'Se här
är han'; men gån icke dit, och löpen icke därefter.
017:024 Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens
ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på
hand dag.
017:025 Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta
släkte.
017:026 Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i
Människosonens dagar:
017:027 människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur
gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom
floden och förgjorde dem allasammans.
017:028 Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och
drucko, köpte och sålde, planterade och byggde,
017:029 men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel
ned från himmelen och förgjorde dem allasammans,
017:030 alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen
uppenbaras.
017:031 Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset,
han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som är
ute på marken vända tillbaka.
017:032 Kommen ihåg Lots hustru.
017:033 Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men
den som mister det, han skall rädda det.
017:034 Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene
skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.
017:035 Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen,
den andra skall lämnas kvar.»
017:036 Då frågade de honom: »Var då, Herre?» Han svarade dem: »Där den
döda kroppen är, dit skola ock rovfåglarna församla sig.»

018:001 Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de
alltid borde bedja, utan att förtröttas.
018:002 Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och
ej heller hade försyn för någon människa.
018:003 I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom
och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'
018:004 Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv:
'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har
försyn för någon människa;
018:005 likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå
skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall
alldeles pina ut mig.'»
018:006 Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här
säger.
018:007 Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till
honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?
018:008 Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl
Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»

018:009 Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som
förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under
det att de föraktade andra:
018:010 »Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en
farisé och den andre en publikan.
018:011 Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig,
Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare,
orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.
018:012 Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag
förvärvar.'
018:013 Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina
ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade:
'Gud, misskunda dig över mig syndare.'—
018:014 Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre.
Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men
den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»
018:015 Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle
röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort
dem.
018:016 Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnen
komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör
sådana till.
018:017 Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike
såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»

018:018 Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad
skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»
018:019 Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god
utom Gud allena.
018:020 Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall
icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt
vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'»
018:021 Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.»
018:022 När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår dig
ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall
du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»
018:023 Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var
mycket rik.
018:024 Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt är
det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
018:025 Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga,
än för den som är rik att komma in i Guds rike.»
018:026 Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?»
018:027 Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är
möjligt för Gud.»

018:028 Då sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vårt och
hava följt dig.»
018:029 Han svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds
rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller
föräldrar eller barn,
018:030 ingen sådan finnes, som icke skall mångfaldigt igen redan här i
tiden, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.»

018:031 Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nu
upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom
profeterna är skrivet om Människosonen.
018:032 Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad
och skymfad och bespottad,
018:033 och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen
skall han uppstå igen.»
018:034 Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så
fördolt, att de icke fattade vad som sades.

018:035 Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid
vägen och tiggde.
018:036 När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad
det var.
018:037 Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som
kom på vägen.
018:038 Då ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig över
mig.»
018:039 Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han
skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son,
förbarma dig över mig.»
018:040 Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till
honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:
018:041 »Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, låt
mig få min syn.»
018:042 Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjälpt dig.»
018:043 Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och
allt folket som såg detta lovade Gud.

019:001 Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.
019:002 Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för
publikanerna och en rik man.
019:003 Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, men
han kunde det icke för folkets skull, ty han var liten till
växten.
019:004 Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd
för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram.
019:005 När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till
honom: »Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditt
hus.»
019:006 Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje.
019:007 Men alla som sågo det knorrade och sade: »Han har gått in för
att gästa hos en syndare.»
019:008 Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: »Herre, hälften av
mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt
för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen.
019:009 Och Jesus sade om honom: »I dag har frälsning vederfarits detta
hus, eftersom också han är en Abrahams son.
019:010 Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som
var förlorat.»

019:011 Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse,
eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike
strax skulle uppenbaras.
019:012 Han sade alltså: »En man av förnämlig släkt tänkte fara bort
till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig
värdighet; sedan skulle han komma tillbaka.
019:013 Och han kallade till sig tio sin tjänare och gav dem tio pund
och sade till dem: 'Förvalten dessa, till dess jag kommer
tillbaka.'
019:014 Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd,
åstad en beskickning och läto säga: 'Vi vilja icke att denne
skall bliva konung över oss.»
019:015 När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den
konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt
vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och
en genom sin förvaltning hade förvärvat.
019:016 Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i
vinst tio pund.'
019:017 Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har
varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och
myndighet över tio städer.'
019:018 Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund
har avkastat fem pund.'
019:019 Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem
städer.'
019:020 Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt pund;
jag har haft det förvarat i en duk.
019:021 Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du vill
taga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke har
sått.'
019:022 Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, du
onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man, som
vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag icke
har sått?
019:023 Varför satte du då icke in mina penningar i en bank? Då hade
jag, när jag kom hem, fått uppbära dem med ränta.'
019:024 Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrån
honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.'
019:025 De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'
019:026 Han svarade: 'Jag säger eder: Var och en som har, åt honom skall
varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också
det han har.
019:027 Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över
sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.»