022:024 En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle
räknas för den störste.
022:025 Då sade han till dem: »Konungarna uppträda mot sina folk såsom
härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig
'nådige herrar'.
022:026 Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder,
han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han
vare såsom en tjänare.
022:027 Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som
tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är
jag här ibland eder såsom en tjänare.—
022:028 Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;
022:029 och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så
överlåter jag likadan makt åt eder,
022:030 så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och
sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.

022:031 Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för
att kunna sålla eder såsom vete;
022:032 men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om
intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.»

022:033 Då sade han till honom: »Herre, jag är redo att med dig både gå
i fängelse och gå i döden.»
022:034 Men han svarade: »Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen
gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke
känner mig.»

022:035 Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utan
penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då
något?» De svarade: »Intet.»
022:036 Då sade han till dem: »Nu åter må den som har en penningpung
taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre
sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin
mantel och köpe sig ett sådant.
022:037 Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens
ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är
förutsagt om mig, det går nu i fullbordan»
022:038 Då sade de: »Herre, se här äro två svärd.» Han svarade dem: »Det
är nog.»

022:039 Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed
var; och hans lärjungar följde honom.
022:040 Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen
att I icke mån komma i frestelse.»
022:041 Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll
ned på sina knän och bad
022:042 och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån
mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.»
022:043 Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte
honom.
022:044 Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och
hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.
022:045 När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till
lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.
022:046 Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att
I icke mån komma i frestelse.»
022:047 Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de
tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram
till Jesus för att kyssa honom.
022:048 Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med
en kyss?»
022:049 Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade
de: »Herre, skola vi hugga till med svärd?»
022:050 Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av
honom högra örat.
022:051 Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och han
rörde vid hans öra och helade honom.
022:052 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till
översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de
äldste: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och
stavar.
022:053 Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke
sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu
råder mörkrets makt.»
022:054 Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens
hus. Och Petrus följde efter på avstånd.
022:055 Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där
tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.

022:056 Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden
fäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom.
022:057 Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.»
022:058 Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade:
»Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jag
icke.»
022:059 Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade:
»Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.»
022:060 Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och i
detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.
022:061 Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg
Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag
har galit, skall du tre gånger förneka mig.»
022:062 Och han gick ut och grät bitterligen.

022:063 Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom. 022:064 De höljde över honom och frågade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?» 022:065 Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.

022:066 Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste,
överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt
Stora råd
022:067 och sade: »Är du Messias, så säg oss det.» Men han svarade dem:
»Om jag säger eder det, så tron I det icke.
022:068 Och om jag frågar, så svaren I icke.
022:069 Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens
högra sida.»
022:070 Då sade de alla: »Så är du då Guds Son?» Han svarade dem: »I
sägen det själva, att jag är det.»
022:071 Då sade de: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju
själva nu hört det av hans egen mun.»

023:001 Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus.
023:002 Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne
man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren
skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.»
023:003 Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?» Han
svarade honom och sade: »Du säger det själv.»

023:004 Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jag
finner intet brottsligt hos denne man.»
023:005 Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lära
folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.»
023:006 När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från
Galileen.
023:007 Och då han fick veta att han var från det land som lydde under
Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under
dessa dalar också var i Jerusalem.