020:030 Ännu många andra tecken, som icke äro uppskrivna i denna bok,
gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn.
020:031 Men dessa hava blivit uppskrivna, för att I skolen tro att Jesus
är Messias, Guds Son, och för att I genom tron skolen hava liv i
hans namn.

021:001 Därefter uppenbarade sig Jesus åter för lärjungarna, vid
Tiberias' sjö; och vid den uppenbarelsen gick så till:
021:002 Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han
som var från Kana i Galileen, och Sebedeus' söner voro
tillsammans, och med dem två andra av hans lärjungar.
021:003 Simon Petrus sade då till dem: »Jag vill gå åstad och fiska.» De
sade till honom: »Vi gå också med dig.» Så begåvo de sig åstad
och stego i båten. Men den natten fingo de intet.
021:004 När det sedan hade blivit morgon, stod Jesus där på stranden;
dock visste lärjungarna icke att det var Jesus.
021:005 Och Jesus sade till dem: »Mina barn, haven I något att äta?» De
svarade honom: »Nej.»
021:006 Han sade till dem: »Kasten ut nätet på högra sidan om båten, så
skolen I få.» Då kastade de ut; och nu fingo de en så stor hop
fiskar, att de icke förmådde draga upp nätet.
021:007 Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: »Det är
Herren.» När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på
sig sin överklädnad—ty han var oklädd—och gav sig i sjön.
021:008 Men de andra lärjungarna kommo med båten och drogo efter sig
nätet med fiskarna; de voro nämligen icke längre från land än
vid pass två hundra alnar.
021:009 När de sedan hade stigit i land, sågo de glöd ligga där och
fisk, som låg därpå, och bröd.
021:010 Jesus sade till dem: »Tagen hit av de fiskar som I nu fingen.»
021:011 Då steg Simon Petrus i båten och drog nätet upp på land, och det
var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. Och
fastän de voro så många, hade nätet icke gått sönder.
021:012 Därefter sade Jesus till dem: »Kommen hit och äten.» Och ingen
av lärjungarna dristade sig att fråga honom vem han var, ty de
förstodo att det var Herren.
021:013 Jesus gick då fram och tog brödet och gav dem, likaledes ock av
fiskarna.
021:014 Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för sina
lärjungar, sedan han hade uppstått från de döda.
021:015 När de hade ätit, sade Jesus till Simon Petrus: »Simon,
Johannes' son, älskar du mig mer än dessa göra?» Han svarade
honom: »Ja, Herre; du vet att jag har dig kär.» Då sade han till
honom: »Föd mina lamm.»
021:016 Åter frågade han honom, för andra gången: »Simon, Johannes' son,
älskar du mig?» Han svarade honom: »Ja, Herre; du vet att jag
har dig kär.» Då sade han till honom: »Var en herde för mina
får.»
021:017 För tredje gången frågade han honom: »Simon, Johannes' son, har
du mig kär?» Petrus blev bedrövad över att han för tredje gången
frågade honom: »Har du mig kär?» Och han svarade honom: »Herre,
du vet allting; du vet att jag har dig kär.» Då sade Jesus till
honom: »Föd mina får.
021:018 Sannerligen, sannerligen säger jag dig: När du var yngre,
omgjordade du dig själv och gick vart du ville; men när du
bliver gammal, skall du nödgas sträcka ut dina händer, och en
annan skall omgjorda dig och föra dig dit du icke vill.»
021:019 Detta sade han för att giva till känna med hurudan död Petrus
skulle förhärliga Gud. Och sedan han hade sagt detta, sade han
till honom: »Följ mig.»
021:020 När Petrus vände sig om, fick han se att den lärjunge som Jesus
älskade följde med, densamme som under aftonmåltiden hade lutat
sig mot hans bröst och frågat honom: »Herre, vilken är det som
skall förråda dig?»
021:021 Då nu Petrus såg den lärjungen, frågade han Jesus: »Herre, huru
bliver det då med denne?»
021:022 Jesus svarade honom: »Om jag vill att han skall leva kvar, till
dess jag kommer, vad kommer det dig vid? Följ du mig.»
021:023 Så kom det talet ut ibland bröderna, att den lärjungen icke
skulle dö. Men Jesus hade icke sagt till honom att han icke
skulle dö, utan allenast: »Om jag vill att han skall leva kvar,
till dess jag kommer, vad kommer det dig vid?»
021:024 Det är den lärjungen som vittnar om detta, och som har skrivit
detta; och vi veta att hans vittnesbörd är sant.

021:025 Ännu mycket annat var det som Jesus gjorde; och om allt detta skulle uppskrivas, det ena med det andra, så tror jag att icke ens hela världen skulle kunna rymma de böcker som då bleve skrivna.

Apostlagärningarna

001:001 I min förra skrift, gode Teofilus, har jag berättat om allt vad
Jesus gjorde och lärde,
001:002 ända till den dag då han blev upptagen, sedan han genom helig
ande hade givit sina befallningar åt apostlarna som han hade
utvalt.
001:003 För dem hade han ock genom många säkra bevis tett sig såsom
levande, efter utståndet lidande; ty under fyrtio dagar lät han
sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.

001:004 När han då var tillsammans med dem, bjöd han dem och sade:
»Lämnen icke Jerusalem, utan förbiden där vad Fadern har
utlovat, det varom I haven hört av mig.
001:005 Ty Johannes döpte med vatten, men få dagar härefter skolen I
bliva döpta i helig ande.»

001:006 Då de nu hade kommit tillhopa, frågade de honom och sade:
»Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?»
001:007 Han svarade dem: »Det tillkommer icke eder att få veta tider
eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.
001:008 Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft
och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och
Samarien, och sedan intill jordens ända.»

001:009 När han hade sagt detta, lyftes han inför deras ögon upp i
höjden, och en sky tog honom bort ur deras åsyn.
001:010 Och medan de skådade mot himmelen, under det han for upp, se, då
stodo hos dem två män i vita kläder.
001:011 Och dessa sade: »I galileiske män, varför stån I och sen mot
himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till
himmelen, han skall komma igen på samma sätt som I haven sett
honom fara upp till himmelen.»

001:012 Sedan vände de tillbaka till Jerusalem från det berg som kallas
Oljeberget, vilket ligger nära Jerusalem, icke längre därifrån,
än man får färdas på en sabbat.
001:013 Och när de hade kommit dit, gingo de upp i den sal i övre
våningen, där de plägade vara tillsammans: Petrus och Johannes
och Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus och
Matteus, Jakob, Alfeus' son, och Simon ivraren och Judas, Jakobs
son.
001:014 Alla dessa höllo endräktigt ut i bön tillika med Maria, Jesu
moder, och några andra kvinnor samt Jesu bröder.

001:015 En av de dagarna stod Petrus upp och talade bland bröderna, som
då voro församlade till ett antal av omkring etthundratjugu; han
sade:
001:016 »Mina bröder, det skriftens ord skulle fullbordas, som den
helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas,
vilken blev vägvisare åt de män som grepo Jesus.
001:017 Han var ju räknad bland oss och hade också fått detta ämbete på
sin lott.
001:018 Och med de penningar han hade fått såsom lön för sin ogärning
förvärvade han sig en åker. Men han störtade framstupa ned, och
hans kropp brast mitt itu, så att alla hans inälvor gåvo sig ut.
001:019 Detta blev bekant för alla Jerusalems invånare, och så blev den
åkern på deras tungomål kallad Akeldamak (det betyder
Blodsåkern).
001:020 Så är ju skrivet i Psalmernas bok:
'Hans gård blive öde,
och ingen må finnas, som bor däri';
och vidare:
'Hans ämbete tage en annan.'