007:035 Denne Moses, som de hade förnekat, i det de sade: 'Vem har satt
dig till hövding och domare?', honom sände Gud att vara både en
hövding och en förlossare, genom ängeln som uppenbarade sig för
honom i törnbusken.
007:036 Det var han som förde ut dem, och som gjorde under och tecken i
Egyptens land och i Röda havet och i öknen, under fyrtio år.

007:037 Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall
Gud låta uppstå åt eder, av edra bröder, en som är mig lik.'
007:038 Det var och han, som under den tid då menigheten levde i öknen,
både var hos ängeln, som talade med honom på berget Sinai, och
tillika hos våra fäder; och han undfick levande ord för att giva
dem åt eder.
007:039 Men våra fäder ville icke bliva honom lydiga, utan stötte bort
honom och vände sig med sina hjärtan mot Egypten
007:040 och sade till Aron: 'Gör oss gudar, som kunna gå framför oss; ty
vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som förde oss
ut ur Egyptens land.'
007:041 Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer åt
avguden och gladde sig över sina händers verk.
007:042 Då vände Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens
härskara, såsom det är skrivet i Profeternas bok:
'Framburen I väl åt mig slaktoffer och spisoffer
under de fyrtio åren i öknen,
I av Israels hus?
007:043 Nej, I buren Moloks tält
och guden Romfas stjärna,
de bilder som I hade gjort för att tillbedja.
Därför skall jag låta eder föras åstad
ända bortom Babylon.'

007:044 Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel i öknen, så inrättat,
som han som talade till Moses hade förordnat att denne skulle
göra det, efter den mönsterbild som han hade fått se.
007:045 Och våra fäder togo det i arv och förde det sedan under Josua
hitin, när de togo landet i besittning, efter de folk som Gud
fördrev för våra fäder. Så var det ända till Davids tid.
007:046 Denne fann nåd inför Gud och bad att han måtte finna 'ett rum
till boning' åt Jakobs Gud.
007:047 Men det var Salomo som fick bygga ett hus åt honom.
007:048 Dock, den Högste bor icke i hus som äro gjorda med händer, ty
det är såsom profeten säger:
007:049 'Himmelen är min tron,
och jorden är min fotapall;
vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, säger Herren,
och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad?
007:050 Min hand har ju gjort allt detta.'

007:051 I hårdnackade, med oomskurna hjärtan och öron, I stån alltid
emot den helige Ande, I likaväl som edra fäder.
007:052 Vilken av profeterna hava icke edra fäder förföljt? De hava ju
dräpt dem som förkunnade att den Rättfärdige skulle komma, han
som I själva nu haven förrått och dräpt,
007:053 I som fingen lagen eder given genom änglars försorg, men icke
haven hållit den.»

007:054 När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade i sina hjärtan
och beto sina tänder samman mot honom.
007:055 Men han, full av helig ande, skådade upp mot himmelen och fick
se Guds härlighet och såg Jesus stå på Guds högra sida.
007:056 Och han sade: »Jag ser himmelen öppen och Människosonen stå på
Guds högra sida.»
007:057 Då skriade de med hög röst och höllo för sina öron och stormade
alla på en gång emot honom
007:058 och förde honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnena
lade av sina mantlar vid en ung mans fötter, som hette Saulus.
007:059 Så stenade de Stefanus, under det att han åkallade och sade:
»Herre Jesus, tag emot min ande.»
007:060 Och han föll ned på sina knän och ropade med hög röst: »Herre,
tillräkna dem icke denna synd.» Och när han hade sagt detta,
avsomnade han.

008:001 Och jämväl Saulus hade gillat att man dödade honom.

008:002 Några fromma män begrovo dock Stefanus och höllo en stor
dödsklagan efter honom.
008:003 Saulus åter for våldsamt fram mot församlingen; han gick omkring
i husen och drog fram män och kvinnor och lät sätta dem i
fängelse.

008:004 Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och förkunnade evangelii ord. 008:005 Och Filippus kom så ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus för folket där. 008:006 Och när de hörde Filippus och sågo de tecken som han gjorde, aktade de endräktigt på det som han talade. 008:007 Ty från många som voro besatta av orena andar foro andarna ut under höga rop, och många lama och ofärdiga blevo botade. 008:008 Och det blev stor glädje i den staden.

008:009 Nu var där i staden före honom en man vid namn Simon, som hade
övat trolldom, så att han hade slagit det samaritiska folket med
häpnad, och som sade sig vara något stort.
008:010 Till honom höllo sig alla, både små och stora, och sade: »Denne
är vad man kallar 'Guds stora kraft.'»
008:011 Och de höllo sig till honom, därför att han genom sina
trollkonster under ganska lång tid hade slagit dem med häpnad.
008:012 Men nu, då de satte tro till Filippus, som förkunnade evangelium
om Guds rike och om Jesu Kristi namn, läto de döpa sig, både män
och kvinnor.
008:013 Ja, Simon själv kom till tro; och sedan han hade blivit döpt,
höll han sig ständigt till Filippus. Och när han såg de stora
tecken och kraftgärningar som denne gjorde, betogs han av
häpnad.

008:014 Då nu apostlarna i Jerusalem fingo höra att Samarien hade tagit
emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.
008:015 Och när dessa kommo ditned, bådo de för dem, att de måtte undfå
helig ande;
008:016 ty helig ande hade ännu icke fallit på någon av dem, utan de
voro allenast döpta i Herren Jesu namn.
008:017 De lade då händerna på dem, och de undfingo helig ande.
008:018 När då Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggning
som Anden blev given, bjöd han dem penningar
008:019 och sade: »Given ock mig den makten, så att var och en som jag
lägger händerna på undfår helig ande.»
008:020 Då sade Petrus till honom: »Må dina penningar med dig själv gå i
fördärvet, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för
penningar.
008:021 Du har ingen del eller lott i det som här är fråga om, ty ditt
hjärta är icke rättsinnigt inför Gud.
008:022 Gör fördenskull bättring och upphör med denna din ondska, och
bed till Herren att den tanke som har uppstått i ditt hjärta må,
om möjligt är, bliva dig förlåten.
008:023 Ty jag ser att du är förgiftad av ondska och fången i
orättfärdighetens bojor.»
008:024 Då svarade Simon och sade: »Bedjen I till Herren för mig, att
intet av det som I haven sagt må komma över mig.»