008:025 Och sedan de hade framburit sitt vittnesbörd och talat Herrens
ord, begåvo de sig tillbaka till Jerusalem och förkunnade därvid
evangelium i många samaritiska byar.
008:026 Men en Herrens ängel talade till Filippus och sade: »Stå upp och
begiv dig vid middagstiden ut på den väg som leder ned från
Jerusalem till Gasa; den är tom på folk.»
008:027 Då stod han upp och begav sig åstad. Och se, en etiopisk man
for där fram, en hovman som var en mäktig herre hos Kandace,
drottningen i Etiopien, och var satt över hela hennes
skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem för att där
tillbedja,
008:028 men var nu stadd på hemvägen och satt i sin vagn och läste
profeten Esaias.
008:029 Då sade Anden till Filippus: »Gå fram och närma dig till denna
vagn.»
008:030 Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias.
Då frågade han: »Förstår du vad du läser?»
008:031 Han svarade: »Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen
vägleder mig?» Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig
bredvid honom.
008:032 Men det ställe i skriften som han läste var detta:
»Såsom ett får fördes han bort till att slaktas;
och såsom ett lamm som är tyst inför den som klipper det,
så öppnade han icke sin mun.
008:033 Genom hans förnedring blev hans dom borttagen.
Vem kan räkna hans släkte?
Ty hans liv ryckes undan från jorden.»
008:034 Och hovmannen frågade Filippus och sade: »Jag beder dig, säg mig
om vilken profeten talar detta, om sig själv eller om någon
annan?»
008:035 Då öppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord
och förkunnade för honom evangelium om Jesus.
008:036 Och medan de färdades vägen fram, kommo de till ett vatten. Då
sade hovmannen: »Se, här finnes vatten. Vad hindrar att jag
döpes?»
008:037
008:038 Och han lät vagnen stanna; och de stego båda ned i vattnet,
Filippus och hovmannen, och han döpte honom.
008:039 Men när de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort
Filippus, och hovmannen såg honom icke mer, då han nu glad
fortsatte sin färd.
008:040 Men Filippus blev efteråt sedd i Asdod. Därefter vandrade han
omkring och förkunnade evangelium i alla städer, till dess han
kom till Cesarea.
009:001 Men Saulus, som alltjämt andades hot och mordlust mot Herrens
lärjungar, gick till översteprästen
009:002 och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, för
att, om han funne några som voro på »den vägen», vare sig män
eller kvinnor, han skulle kunna föra dem bundna till Jerusalem.
009:003 Men när han på sin färd nalkades Damaskus, hände sig att ett
sken från himmelen plötsligt kringstrålade honom.
009:004 Och han föll ned till jorden och hörde då en röst som sade till
honom: »Saul, Saul, varför förföljer du mig?»
009:005 Då sade han: »Vem är du, Herre?» Han svarade: »Jag är Jesus,
den som du förföljer.
009:006 Men stå nu upp och gå in i staden, så skall där bliva dig sagt
vad du har att göra.»
009:007 Och männen som voro med honom på färden stodo mållösa av skräck,
ty de hörde väl rösten, men sågo ingen.
009:008 Och Saulus reste sig upp från jorden, men när han öppnade sina
ögon, kunde han icke mer se något. De togo honom därför vid
handen och ledde honom in i Damaskus.
009:009 Och under tre dagar såg han intet; och han varken åt eller
drack.
009:010 Men i Damaskus fanns en lärjunge vid namn Ananias. Till honom
sade Herren i en syn: »Ananias!» Han svarade: »Här är jag,
Herre.»
009:011 Och Herren sade till honom: »Stå upp och gå till den gata som
kallas Raka gatan och fråga i Judas' hus efter en man vid namn
Saulus, från Tarsus. Ty se, han beder.
009:012 Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in
och lade händerna på honom, för att han skulle få sin syn igen.»
009:013 Då svarade Ananias: »Herre, jag har av många hört huru mycket
ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem.
009:014 Och han har nu här med sig fullmakt ifrån översteprästerna att
fängsla alla dem som åkalla ditt namn.»
009:015 Men Herren sade till honom: »Gå åstad; ty denne man är mig ett
utvalt redskap till att bära fram mitt namn inför hedningar och
konungar och inför Israels barn;
009:016 och jag skall visa honom huru mycket han måste lida för mitt
namns skull.»
009:017 Då gick Ananias åstad och kom in i huset; och han lade sina
händer på honom och sade: »Saul, min broder, Herren har sänt
mig, Jesus, som visade sig för dig på vägen där du färdades; han
har sänt mig, för att du skall få din syn igen och bliva
uppfylld av helig ande.»
009:018 Då var det strax såsom om fjäll föllo ifrån hans ögon, och han
fick sin syn igen. Och han stod upp och lät döpa sig.
009:019 Sedan tog han sig mat och blev därav stärkt.
Därefter var han någon tid tillsammans med lärjungarna i
Damaskus.
009:020 Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han
var Guds Son.
009:021 Och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad och sade:
»Var det icke denne som i Jerusalem förgjorde dem som åkallade
det namnet? Och hade han icke kommit hit, för att han skulle
föra sådana människor bundna till översteprästerna?»
009:022 Men Saulus uppträdde med allt större kraft och gjorde de judar
som bodde i Damaskus svarslösa, i det han bevisade att Jesus var
Messias.