009:023 När så en längre tid hade förgått, rådslogo judarna om att röja
honom ur vägen;
009:024 men deras anslag blev bekant för Saulus. Och då de nu, för att
kunna röja honom ur vägen, till och med höllo vakt vid
stadsportarna både dag och natt,
009:025 togo hans lärjungar honom en natt och släppte honom ut genom
muren, i det att de sänkte ned honom i en korg.

009:026 När han sedan kom till Jerusalem, försökte han att närma sig
lärjungarna; men alla fruktade för honom, ty de trodde icke att
han verkligen var en lärjunge.
009:027 Då tog Barnabas sig an honom och förde honom till apostlarna och
förtäljde för dem huru han på vägen hade sett Herren, som hade
talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt
predikat i Jesu namn.
009:028 Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och
predikade frimodigt i Herrens namn;
009:029 och han talade och disputerade med de grekiska judarna. Men de
gjorde försök att röja honom ur vägen.
009:030 När bröderna förnummo detta, förde de honom ned till Cesarea och
sände honom därifrån vidare till Tarsus.

009:031 Så hade nu församlingen frid i hela Judeen och Galileen och
Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan
och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.

009:032 Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, hände sig att
han ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda.
009:033 Där träffade han på en man vid namn Eneas, som i åtta år hade
legat till sängs; han var nämligen lam.
009:034 Och Petrus sade till honom: »Eneas, Jesus Kristus botar dig.
Stå upp och lägg ihop din bädd.» Då stod han strax upp.
009:035 Och alla som bodde i Lydda och i Saron sågo honom; och de
omvände sig till Herren.

009:036 I Joppe bodde då en lärjunginna vid namn Tabita (det betyder
detsamma som Dorkas). Hon överflödade i goda gärningar och
gav allmosor rikligen.
009:037 Men just i de dagarna hände sig att hon blev sjuk och dog. Och
man tvådde henne och lade henne i en sal i övre våningen.
009:038 Då nu Lydda låg nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus
var där, sände de två män till honom och bådo honom att utan
dröjsmål komma till dem.
009:039 Petrus stod då upp och följde med dem. Och när han kom dit,
förde de honom upp i salen; och alla änkorna kommo där omkring
honom gråtande och visade honom alla livklädnader och mantlar
som Dorkas hade gjord, medan hon ännu levde ibland dem.
009:040 Då tillsade Petrus dem allasammans att gå ut och föll ned på
sina knän och bad; sedan vände han sig mot den döda och sade:
»Tabita, stå upp.» Då slog hon upp ögonen, och när hon fick se
Petrus, satte hon sig upp.
009:041 Och han räckte henne handen och reste upp henne och kallade
sedan in de heliga, jämte änkorna, och ställde henne levande
framför den.
009:042 Detta blev bekant i hela Joppe, och många kommo till tro på
Herren.
009:043 Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en garvare vid
namn Simon.

010:001 I Cesarea bodde en man vid namn Kornelius, en hövitsman vid den
så kallade italiska krigsskaran.
010:002 Han var en from man, som »fruktade Gud» tillika med hela sitt
hus; han utdelade rikligen allmosor åt folket och bad alltid
till Gud.

010:003 En dag omkring nionde timmen såg denne tydligt i en syn en Guds
ängel, som kom in till honom och sade till honom: »Kornelius!»
010:004 Han betraktade honom förskräckt och frågade: »Vad är det,
herre?» Då sade ängeln till honom: »Dina böner och dina
allmosor hava uppstigit till Gud och äro i åminnelse hos honom.
010:005 Så sänd nu några män till Joppe och låt hämta en viss Simon, som
ock kallas Petrus.
010:006 Han gästar hos en garvare vid namn Simon, som har ett hus vid
havet.»

010:007 När ängeln som hade talat med honom var borta, kallade han till
sig två av sina tjänare och en from krigsman, en av dem som
hörde till hans närmaste följe,
010:008 och förtäljde alltsammans för dem och sände dem åstad till
Joppe.

010:009 Men dagen därefter, medan dessa voro på vägen och nalkades
staden, gick Petrus vid sjätte timmen upp på taket för att
bedja.
010:010 Och han blev hungrig och ville hava något att äta. Medan man nu
tillredde maten, föll han i hänryckning.
010:011 Han såg himmelen öppen och någonting komma ned som liknade en
stor linneduk, och som fasthölls vid de fyra hörnen och sänktes
ned till jorden.
010:012 Och däri funnos alla slags fyrfota och krälande djur som leva på
jorden, och alla slags himmelens fåglar.
010:013 Och en röst kom till honom: »Stå upp, Petrus, slakta och ät.»
010:014 Men Petrus svarade: »Bort det, Herre! Jag har aldrig ätit något
oheligt och orent.»
010:015 Åter, för andra gången, kom en röst till honom: »Vad Gud har
förklarat för rent, det må du icke hålla för oheligt.»
010:016 Detta skedde tre gånger efter varandra; sedan blev duken strax
åter upptagen till Himmelen.

010:017 Medan Petrus i sitt sinne undrade över vad den syn han hade sett
skulle betyda, hade de män som voro utsända av Kornelius redan
frågat sig fram till Simons hus; och de stannade nu vid porten
010:018 och ropade på någon för att få veta om Simon, som ock kallades
Petrus, gästade där.
010:019 Men under det Petrus alltjämt begrundade synen, sade Anden till
honom: »Här äro ett par män som fråga efter dig.
010:020 Stå upp, och gå ditned och följ med dem, utan att tveka; ty det
är jag som har sänt dem.»