010:021 Då steg Petrus ned till männen och sade: »Se här är jag, den som
I frågen efter. Av vilken orsak haven I kommit hit?»
010:022 De svarade: »Hövitsmannen Kornelius, en rättfärdig och
gudfruktig man, som har gott vittnesbörd om sig av hela det
judiska folket, har i en uppenbarelse fått befallning av en
helig ängel att hämta dig till sig och höra vad du har att
säga.»
010:023 Då bjöd han dem komma in och beredde dem härbärge.

Dagen därefter stod han upp och begav sig åstad med dem; och
några av bröderna i Joppe följde med honom.
010:024 Följande dag kommo de fram till Cesarea. Och Kornelius väntade
på dem och hade kallat tillhopa sina fränder och närmaste
vänner.
010:025 Då nu Petrus skulle träda in, gick Kornelius emot honom och
betygade honom sin vördnad, i det att han föll ned för hans
fötter.
010:026 Men Petrus reste upp honom och sade: »Stå upp; också jag är en
människa.»
010:027 Och under samtal med honom trädde Petrus in och fann många vara
där församlade.
010:028 Och han sade till dem: »I veten själva att det är en judisk man
förbjudet att hava något umgänge med en utlänning eller att
besöka en sådan; men mig har Gud lärt att icke räkna någon
människa för ohelig eller oren.
010:029 Därför kom jag ock utan invändning hit, när jag blev hämtad.
Och nu frågar jag eder av vilket skäl I haven låtit hämta mig.»
010:030 Då svarade Kornelius: »Det är nu fjärde dagen sedan jag, just
vid denna timme, förrättade i mitt hus den bön som man beder vid
nionde timmen. Då fick jag se en man i skinande klädnad stå
framför mig,
010:031 och han sade: 'Kornelius, din bön är hörd, och dina allmosor
hava kommit i åminnelse inför Gud.
010:032 Så sänd nu bud till Joppe och kalla till dig Simon, som ock
kallas Petrus: han gästar i garvaren Simons hus vid havet.'
010:033 Då sände jag strax bud till dig, och du gjorde väl i att du
kom. Och nu äro vi alla här tillstädes inför Gud för att höra
allt som har blivit dig befallt av Herren.»

010:034 Då öppnade Petrus sin mun och sade:

»Nu förnimmer jag i sanning att 'Gud icke har anseende till
personen',
010:035 utan att den som fruktar honom och övar rättfärdighet, han tages
emot av honom, vilket folk han än må tillhöra.
010:036 Det ord som han har sänt till Israels barn för att genom Jesus
Kristus, som är allas Herre, förkunna det glada budskapet om
frid, det ordet kännen I,
010:037 den förkunnelse som gick ut över hela Judeen, sedan den hade
begynt i Galileen efter den döpelse Johannes predikade—
010:038 förkunnelsen om Jesus från Nasaret och om huru Gud hade smort
honom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring och
gjorde gott och botade alla som voro under djävulens våld; ty
Gud var med honom.
010:039 Vi kunna själva vittna om allt vad han gjorde både på den
judiska landsbygden och i Jerusalem; likväl upphängde man honom
på trä och dödade honom.
010:040 Men honom har Gud uppväckt på tredje dagen och låtit honom bliva
uppenbar,
010:041 väl icke för allt folket, men för oss, som redan förut av Gud
hade blivit utvalda till vittnen, och som åto och drucko med
honom, sedan han hade uppstått från de döda.
010:042 Och han bjöd oss predika för folket och betyga att han är den
som av Gud har blivit bestämd till att vara domare över levande
och döda.
010:043 Om honom bära alla profeterna vittnesbörd och betyga att var och
en som tror på honom skall få syndernas förlåtelse genom hans
namn.»

010:044 Medan Petrus ännu så talade, föll den helige Ande på alla dem
som hörde hans tal.
010:045 Och alla de omskurna troende män som hade kommit dit med Petrus
blevo uppfyllda av häpnad över att den helige Ande hade blivit
utgjuten jämväl över hedningarna, såsom en gåva åt dem.
010:046 De hörde dem nämligen tala tungomål och storligen prisa Gud.
010:047 Då tog Petrus till orda och sade: »Icke kan väl någon hindra att
dessa döpas med vatten, då de hava undfått den helige Ande, de
likaväl som vi?»
010:048 Och så bjöd han att man skulle döpa dem i Jesu Kristi namn.

Därefter bådo de honom att han skulle stanna hos dem några
dagar.

011:001 Men apostlarna och de bröder som voro i Judeen fingo höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord. 011:002 När så Petrus kom upp till Jerusalem, begynte de som voro omskurna gå till rätta med honom; 011:003 de sade: »Du har ju besökt oomskurna män och ätit med dem.» 011:004 Då begynte Petrus från början och omtalade för dem allt i följd och ordning; han sade:

011:005 »Jag var i staden Joppe, stadd i bön; då såg jag under
hänryckning i en syn någonting komma ned, som liknade en stor
linneduk, vilken fasthölls vid de fyra hörnen och sänktes ned
från himmelen; och det kom ända ned till mig.
011:006 Och jag betraktade det och gav akt därpå; då fick jag däri se
fyrfota djur, sådana som leva på jorden, tama och vilda, så ock
krälande djur och himmelens fåglar.
011:007 Jag hörde ock en röst säga till mig: 'Stå upp, Petrus, slakta
och ät.'
011:008 Men jag svarade: 'Bort det, Herre! Aldrig har något oheligt
eller orent kommit i min mun.'
011:009 För andra gången talade en röst från himmelen: 'Vad Gud har
förklarat för rent, det må du icke hålla för oheligt.'
011:010 Detta skedde tre gånger efter varandra; sedan drogs alltsammans
åter upp till himmelen.
011:011 Och i detsamma kommo tre män, som hade blivit sända till mig
från Cesarea, och stannade framför huset där vi voro.
011:012 Och Anden sade till mig att jag skulle följa med dem, utan att
göra någon åtskillnad mellan folk och folk. Också de sex bröder
som äro här kommo med mig; och vi gingo in i mannens hus.
011:013 Och han berättade för oss huru han hade sett ängeln träda in i
hans hus, och att denne hade sagt: 'Sänd åstad till Joppe och
låt hämta Simon, som ock kallas Petrus.
011:014 Han skall tala till dig ord genom vilka du skall bliva frälst,
du själv och hela ditt hus.'
011:015 Och när jag hade begynt tala, föll den helige Ande på dem,
alldeles såsom det under den första tiden skedde med oss.
011:016 Då kom jag ihåg Herrens ord, huru han hade sagt: 'Johannes döpte
med vatten, men I skolen bliva döpta i helig ande.'
011:017 Då alltså Gud åt dem hade givit samma gåva som åt oss, som hava
kommit till tro på Herren Jesus Kristus, huru skulle då jag hava
kunnat sätta mig emot Gud?»

011:018 När de hade hört detta, gåvo de sig till freds och prisade Gud
och sade: »Så har då Gud också åt hedningarna förlänat den
bättring som för till liv.»

011:019 De som hade blivit kringspridda genom den förföljelse som utbröt
för Stefanus' skull drogo emellertid omkring ända till Fenicien
och Cypern och Antiokia, men förkunnade icke ordet för andra än
för judar.
011:020 Dock funnos bland dem några män från Cypern och Cyrene, som när
de kommo till Antiokia, också talade till grekerna och för dem
förkunnade evangelium om Herren Jesus.
011:021 Och Herrens hand var med dem, och en stor skara kom till tro och
omvände sig till Herren.