013:008 Men Elymas (eller trollkarlen, ty namnet har den betydelsen)
stod emot dem och ville hindra landshövdingen från att komma
till tro.
013:009 Saulus, som ock kallades Paulus, uppfylldes då av helig ande och
fäste ögonen på honom
013:010 och sade: »O du djävulens barn, du som är full av allt slags
svek och arglistighet och en fiende till allt vad rätt är, skall
du då icke upphöra att förvrida Herrens raka vägar?
013:011 Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall till en tid
bliva blind och icke kunna se solen.» Och strax föll töcken och
mörker över honom; och han gick omkring och sökte efter någon
som kunde leda honom.
013:012 När då landshövdingen såg vad som hade skett, häpnade han över
Herrens lära och kom till tro.

013:013 Paulus och hans följeslagare lade sedan ut ifrån Pafos och foro
till Perge i Pamfylien. Där skilde sig Johannes ifrån dem och
vände tillbaka till Jerusalem.
013:014 Men själva foro de vidare från Perge och kommo till Antiokia i
Pisidien. Och på sabbatsdagen gingo de in i synagogan och satte
sig där.
013:015 Och sedan man hade föreläst ur lagen och profeterna, sände
synagogföreståndarna till dem och läto säga: »Bröder, haven I
något förmaningens ord att säga till folket, så sägen det.»
013:016 Då stod Paulus upp och gav tecken med handen och sade:

»I män av Israels hus och I som 'frukten Gud', hören mig.
013:017 Detta folks, Israels, Gud utvalde våra fäder, och han upphöjde
detta folk, medan de ännu bodde såsom främlingar i Egyptens
land, och förde dem sedan ut därifrån 'med upplyft arm'.
013:018 Och under en tid av vid pass fyrtio år hade han fördrag med dem
i öknen.
013:019 Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, utskiftade
han dessas land till arvedelar åt dem.
013:020 Därunder förgick en tid av vid pass fyra hundra femtio år.
Sedan gav han dem domare, ända till profeten Samuels tid.
013:021 Därefter begärde de en konung; och Gud gav dem Saul, Kis' son, en
man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.

013:022 Men denne avsatte han och gjorde David till konung över dem.
Honom gav han ock sitt vittnesbörd, i det han sade: 'Jag har
funnit David, Jessais son, en man efter mitt hjärta. Han skall
i alla stycken göra min vilja.'
013:023 Av dennes säd har Gud efter sitt löfte låtit Jesus komma, såsom
Frälsare åt Israel.
013:024 Men redan innan han uppträdde, hade Johannes predikat
bättringens döpelse för hela Israels folk.
013:025 Och när Johannes höll på att fullborda sitt lopp, sade han: 'Vad
I menen mig vara, det är jag icke. Men se, efter mig kommer den
vilkens skor jag icke är värdig att lösa av han fötter.'

013:026 Mina bröder, I som ären barn av Abrahams släkt, så ock I andra
här, I som 'frukten Gud', till oss har ordet om denna frälsning
blivit sänt.
013:027 Ty eftersom Jerusalems invånare och deras rådsherrar icke kände
honom, uppfyllde de ock genom sin dom över honom profeternas
utsagor, vilka var sabbat föreläses;
013:028 och fastän de icke funno honom skyldig till något som förtjänade
döden, bådo de likväl Pilatus att han skulle låta döda honom.
013:029 När de så hade fört till fullbordan allt som var skrivet om
honom, togo de honom ned från korsets trä och lade honom i en
grav.
013:030 Men Gud uppväckte honom från de döda.
013:031 Sedan visade han sig under många dagar för dem som med honom
hade gått upp från Galileen till Jerusalem, och som nu äro hans
vittnen inför folket.

013:032 Och vi förkunna för eder det glada budskapet, att det löfte som
gavs åt våra fäder, det har Gud låtit gå i fullbordan för oss,
deras barn, därigenom att han har låtit Jesus uppstå,
013:033 såsom ock är skrivet i andra psalmen:
'Du är min Son,
jag har i dag fött dig.'
013:034 Och att han har låtit honom uppstå från de döda, så att han icke
mer skall vända tillbaka till förgängelsen, det har han sagt med
dessa ord:
'Jag skall uppfylla åt eder de heliga löften
som jag i trofasthet har givit åt David.'
013:035 Därför säger han ock i en annan psalm:
'Du skall icke låta din Helige se förgängelsen.'
013:036 När David i sin tid hade tjänat Guds vilja, avsomnade han ju och
blev samlad till sina fäder och såg förgängelsen;
013:037 men den som Gud har uppväckt, han har icke sett förgängelsen.
013:038 Så mån I nu veta, mena bröder, att genom honom syndernas
förlåtelse förkunnas för eder,
013:039 och att i honom var och en som tror bliver rättfärdig och friad
ifrån allt det varifrån I icke under Moses' lag kunden bliva
friade.
013:040 Sen därför till, att över eder icke må komma det som är sagt hos
profeterna:
013:041 'Sen här, I föraktare, och förundren eder,
och bliven till intet;
ty en gärning utför jag i edra dagar,
en gärning som I alls icke skullen tro,
om den förtäljdes för eder.'»

013:042 När de sedan gingo därifrån, bad men dem att de nästa sabbat
skulle tala för dem om samma sak.
013:043 Och när församlingen åtskildes, följde många judar och
gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas. Dessa talade då
till dem och förmanade dem att stadigt hålla sig till Guds nåd.

013:044 Följande sabbat kom nästan hela staden tillsammans för att höra
Guds ord.
013:045 Då nu judarna sågo det myckna folket, uppfylldes de av nitälskan
och foro ut i smädelser och motsade det som Paulus talade.
013:046 Då togo Paulus och Barnabas mod till sig och sade: »Guds ord
måste i första rummet förkunnas för eder. Men eftersom I stöten
det bort ifrån eder och icke akten eder själva värdiga det eviga
livet, så vända vi oss nu till hedningarna.
013:047 Ty så har Herren bjudit oss:
'Jag har satt dig till ett ljus för hednafolken,
för att du skall bliva till frälsning intill jordens ända.'»

013:048 När hedningarna hörde detta, blevo de glada och prisade Herrens
ord; och de kommo till tro, så många det var beskärt att få
evigt liv.
013:049 Och Herrens ord utbredde sig över hela landet.

013:050 Men judarna uppeggade de ansedda kvinnor som »fruktade Gud», så
ock de förnämsta männen i staden, och uppväckte en förföljelse
mot Paulus och Barnabas och drevo dem bort ifrån sin stads
område.
013:051 Dessa skuddade då stoftet av sina fötter mot dem och begåvo sig
till Ikonium.