Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

by Unknown

014:005 Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre håller alla
dagar för lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.
014:006 Om någon särskilt aktar på någon dag, så gör han detta för
Herren, och om någon äter, så gör han detta för Herren; han
tackar ju Gud. Så ock, om någon avhåller sig från att äta, gör
han detta för Herren, och han tackar Gud.
014:007 Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig
själv.
014:008 Leva vi, så leva vi för Herren; dö vi, så dö vi för Herren.
Evad vi leva eller dö, höra vi alltså Herren till.
014:009 Ty därför har Kristus dött och åter blivit levande, att han
skall vara herre över både döda och levande.
014:010 Men du, varför dömer du din broder? Och du åter, varför
föraktar du din broder? Vi skola ju alla en gång stå inför Guds
domstol.
014:011 Ty det är skrivet:
»Så sant jag lever, säger Herren,
för mig skola alla knän böja sig,
och alla tungor skola prisa Gud.»
014:012 Alltså skall var och en av oss inför Gud göra räkenskap för sig
själv.

014:013 Låtom oss därför icke mer döma varandra. Dömen hellre så, att
ingen må för sin broder lägga en stötesten eller något som
bliver honom till fall.
014:014 Jag vet väl och är i Herren Jesus viss om att intet i sig självt
är orent; allenast om någon håller något för orent, så är det
för honom orent.
014:015 Om nu genom din mat bekymmer vållas din broder, så vandrar du
icke mer i kärleken. Bliv icke genom din mat till fördärv för
den som Kristus har lidit döden för.
014:016 Låten alltså icke det goda som I haven fått bliva utsatt för
smädelse.
014:017 Ty Guds rike består icke i mat och dryck, utan i rättfärdighet
och frid och glädje i den helige Ande.
014:018 Den som häri tjänar Kristus, han är välbehaglig för Gud och
håller provet inför människor.
014:019 Vi vilja alltså fara efter det som länder till frid och till
inbördes uppbyggelse.
014:020 Bryt icke för mats skull ned Guds verk. Väl är allting rent,
men om ätandet för någon är en stötesten, så bliver det för den
människan till ondo;
014:021 du gör väl i att avhålla dig från att äta kött och dricka vin
och från annat som för din broder bliver en stötesten.
014:022 Den tro du har må du hava för dig själv inför Gud. Salig är den
som icke måste döma sig själv, när det gäller något som han har
prövat vara rätt.
014:023 Men om någon hyser betänkligheter och likväl äter, då är han
dömd, eftersom det icke sker av tro. Ty allt som icke sker av
tro, det är synd.

015:001 Vi som äro starka äro pliktiga att bära de svagas skröpligheter
och att icke leva oss själva till behag.
015:002 Var och en av oss må leva sin nästa till behag, honom till
fromma och honom till uppbyggelse.
015:003 Kristus levde ju icke sig själv till behag, utan med honom
skedde såsom det är skrivet:
»Dina smädares smädelser hava fallit över mig.»
015:004 Ty allt vad som fordom har blivit skrivet, det är skrivet oss
till undervisning, för att vi, genom ståndaktighet och genom den
tröst som skrifterna giva, skola bevara vårt hopp.
015:005 Och ståndaktighetens och tröstens Gud give eder att vara ens
till sinnes med varandra i Kristi Jesu efterföljelse,
015:006 så att I endräktigt och med en mun prisen vår Herres, Jesu
Kristi, Gud och Fader.

015:007 Därför må den ene av eder vänligt upptaga den andre, såsom
Kristus, Gud till ära, har upptagit eder.
015:008 Vad jag vill säga är detta: För de omskurna har Kristus blivit
en tjänare, till ett vittnesbörd om Guds sannfärdighet, för att
bekräfta de löften som hade givits åt fäderna;
015:009 hedningarna åter hava fått prisa Gud för hans barmhärtighets
skull. Så är ock skrivet:
»Fördenskull vill jag prisa dig bland hedningarna
och lovsjunga ditt namn.»
015:010 Och åter heter det:
»Jublen, I hedningar, med hans folk»;
015:011 så ock:
»Loven Herren, alla hedningar,
ja, honom prise alla folk.»
015:012 Så säger ock Esaias: »Telningen från Jessais rot skall komma,
ja, han som skall stå upp för att råda över hedningarna; på
honom skola hedningarna hoppas.»
015:013 Men hoppets Gud uppfylle eder med all glädje och frid i tron, så
att I haven ett överflödande hopp i den helige Andes kraft.

015:014 Jag är väl redan nu viss om att I, mina bröder, av eder själva
ären fulla av godhet, uppfyllda med all kunskap, i stånd jämväl
att förmana varandra.
015:015 Dock har jag, på ett delvis något dristigt sätt, skrivit till
eder med ytterligare påminnelser, detta i kraft av den nåd som
har blivit mig given av Gud:
015:016 att jag nämligen skall förrätta Kristi Jesu tjänst bland
hedningarna och vara en prästerlig förvaltare av Guds
evangelium, så att hedningarna bliva ett honom välbehagligt
offer, helgat i den helige Ande.
015:017 Alltså är det i Kristus Jesus som jag har något att berömma mig
av i fråga om min tjänst inför Gud.
015:018 Ty jag skall icke drista mig att orda om något annat än vad
Kristus, för att göra hedningarna lydaktiga, har verkat genom
mig, med ord och med gärning,
015:019 genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. Så har
jag, från Jerusalem och runt omkring ända till Illyrien,
överallt förkunnat evangelium om Kristus.
015:020 Och jag har härvid satt min ära i att icke förkunna evangelium,
där Kristi namn redan var känt, ty jag ville icke bygga på en
annans grundval;
015:021 utan så har skett, som skrivet är:
»De för vilka intet har varit förkunnat om honom skola få se,
och de som intet hava hört skola förstå.»

015:022 Det är också härigenom som jag så många gånger har blivit
förhindrad att komma till eder.
015:023 Men då jag nu icke mer har något att uträtta i dessa trakter och
under ganska många år har längtat efter att komma till eder,
015:024 vill jag besöka eder, när jag begiver mig till Spanien. Jag
hoppas nämligen att på genomresan få se eder och att därefter av
eder bliva utrustad för färden dit, sedan jag först i någon mån
har fått min längtan efter eder stillad.
015:025 Men nu far jag till Jerusalem med understöd åt de heliga.
015:026 Macedonien och Akaja hava nämligen känt sig manade att göra ett
sammanskott åt dem bland de heliga i Jerusalem, som leva i
fattigdom.
015:027 Ja, därtill hava de känt sig manade; de stå också i skuld hos
dem. Ty om hedningarna hava fått del i deras andliga goda, så
äro de å sin sida skyldiga att vara dem till tjänst med sitt
lekamliga goda.—
015:028 När jag så har fullgjort detta och lämnat i deras händer vad som
har blivit insamlat, ämnar jag därifrån begiva mig till Spanien
och taga vägen genom eder stad.
015:029 Och jag vet, att när jag kommer till eder, kommer jag med Kristi
välsignelse i fullt mått.

015:030 Och nu uppmanar jag eder, mina bröder, vid vår Herre Jesus
Kristus och vid vår kärlek i Anden, att bistå mig i min kamp,
genom att bedja för mig till Gud,
015:031 att jag må bliva frälst undan de ohörsamma i Judeen, och att det
understöd som jag för med mig till Jerusalem må bliva väl
mottaget av de heliga.
015:032 Så skall jag, om Gud vill, med glädje komma till eder och
vederkvicka mig tillsammans med eder.

015:033 Fridens Gud vare med eder alla. Amen.

016:001 Jag anbefaller åt eder vår syster Febe, som är
församlingstjänarinna i Kenkrea.
016:002 Så mottagen då henne i Herren, såsom det höves de heliga, och
bistån henne i allt vari hon kan behöva eder; ty hon har själv
varit ett stöd för många och jämväl för mig.

016:003 Hälsen Priska och Akvila, mina medarbetare i Kristus Jesus. 016:004 De hava ju vågat sitt liv för mig; och icke allenast jag tackar dem därför, utan också alla hednaförsamlingar. 016:005 Hälsen ock den församling som kommer tillhopa i deras hus. Hälsen Epenetus, min älskade broder, som är förstlingen av dem som i provinsen Asien hava kommit till Kristus. 016:006 Hälsen Maria, som har arbetat så mycket för eder. 016:007 Hälsen Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som hava ett så gott anseende bland apostlarna, och som längre än jag hava varit i Kristus. 016:008 Hälsen Ampliatus, min älskade broder i Herren. 016:009 Hälsen Urbanus, vår medarbetare i Kristus, och Stakys, min älskade broder. 016:010 Hälsen Apelles, den i Kristus beprövade. Hälsen dem som höra till Aristobulus' hus. 016:011 Hälsen Herodion, min landsman. Hälsen dem av Narcissus' hus, som äro i Herren. 016:012 Hälsen Tryfena och Tryfosa, som arbeta i Herren. Hälsen Persis, den älskade systern, som har så mycket arbetat i Herren. 016:013 Hälsen Rufus, den i Herren utvalde, och hans moder, som också för mig har varit en moder. 016:014 Hälsen Asynkritus, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och de bröder som äro tillsammans med dem. 016:015 Hälsen Filologus och Julia, Nereus och hans syster och Olympas och alla de heliga som äro tillsammans med dem. 016:016 Hälsen varandra med en helig kyss. Alla Kristi församlingar hälsa eder.