013:001 Förbliven fasta i broderlig kärlek.
013:002 Förgäten icke att bevisa gästvänlighet; ty genom gästvänlighet
hava några, utan att veta det, fått änglar till gäster.
013:003 Tänken på dem som äro fångna, likasom voren I deras medfångar,
och tänken på dem som utstå misshandling, eftersom också I
själva haven en kropp.
013:004 Äktenskapet må hållas i ära bland alla, och äkta säng bevaras
obesmittad; ty otuktiga människor och äktenskapsbrytare skall
Gud döma.
013:005 Varen i eder handel och vandel fria ifrån penningbegär; låten
eder nöja med vad I haven. Ty han har själv sagt: »Jag skall
icke lämna dig eller övergiva dig.»
013:006 Alltså kunna vi dristigt säga: »Herren är min hjälpare, jag
skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?»
013:007 Tänken på edra lärare, som hava talat Guds ord till eder; sen
huru de slutade sin levnad, och efterföljen deras tro.
013:008 Jesus Kristus är densamme i går och i dag, så ock i evighet.
013:009 Låten eder icke vilseföras av allahanda främmande läror. Ty det
är gott att bliva styrkt i sitt hjärta genom nåd och icke genom
offermåltider; de som hava befattat sig med sådant hava icke
haft något gagn därav.
013:010 Vi hava ett altare, från vilket de som göra tjänst vid
tabernaklet icke hava rätt att få något att äta.
013:011 Det är ju så, att kropparna av de djur, vilkas blod
översteprästen bär in i det allraheligaste till försoning för
synd, »brännas upp utanför lägret».
013:012 Därför var det ock utanför stadsporten som Jesus utstod sitt
lidande, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket.
013:013 Låtom oss alltså gå ut till honom »utanför lägret» och bära hans
smälek.
013:014 Ty vi hava här ingen varaktig stad, utan söka efter den
tillkommande staden.
013:015 Så låtom oss då genom honom alltid till Gud »frambära ett lovets
offer», det är »en frukt ifrån läppar» som prisa hans namn.
013:016 Men förgäten icke att göra gott och dela med eder, ty sådana
offer har Gud behag till.
013:017 Varen edra lärare hörsamma, och böjen eder för dem; ty de vaka
över edra själar, eftersom de skola avlägga räkenskap. Må de då
kunna göra det med glädje, och icke med suckan, ty detta vore
eder icke nyttigt.
013:018 Bedjen för oss; ty vi tro oss hava ett gott samvete, eftersom vi
söka att i alla stycken föra en god vandel.
013:019 Och jag uppmanar eder att göra detta, så mycket mer som jag
hoppas att därigenom dess snarare bliva återgiven åt eder.
013:020 Men fridens Gud, som från de döda har återfört vår Herre Jesus,
vilken genom ett evigt förbunds blod är den store herden för
fåren,
013:021 han fullkomne eder i allt vad gott är, så att I gören hans
vilja; och han verke i oss vad som är välbehagligt inför honom,
genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran i evigheternas
evigheter. Amen.
013:022 Jag beder eder, mina bröder: tagen icke illa upp dessa
förmaningens ord; jag har ju ock skrivit till eder helt kort.
013:023 Veten att vår broder Timoteus har blivit lösgiven. Om han snart
kommer hit, vill jag tillsammans med honom besöka eder.
013:024 Hälsen alla edra lärare och alla de heliga. De italiska bröderna
hälsa eder.
013:025 Nåd vare med eder alla.

Petrus' första brev

001:001 Petrus, Jesu Kristi apostel, hälsar de utvalda främlingar som bo
kringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien, provinsen Asien
och Bitynien,
001:002 utvalda enligt Guds, Faderns, försyn, i helgelse i Anden, till
lydnad och till bestänkelse med Jesu Kristi blod. Nåd och frid
föröke sig hos eder.

001:003 Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som efter sin
stora barmhärtighet har genom Jesu Kristi uppståndelse från de
döda fött oss på nytt till ett levande hopp,
001:004 till ett oförgängligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i
himmelen är förvarat åt eder,
001:005 I som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en frälsning
som är beredd för att uppenbaras i den yttersta tiden.
001:006 Därför mån I fröjda eder, om I ock nu en liten tid, där så måste
ske, liden bedrövelse under allahanda prövningar,
001:007 för att, om eder tro håller provet—vilket är mycket mer värt
än guldet, som förgås, men som dock genom eld bliver beprövat—
detta må befinnas lända eder till pris, härlighet och ära vid
Jesu Kristi uppenbarelse.
001:008 Honom älsken I utan att hava sett honom; och fastän I ännu icke
sen honom, tron I dock på honom och fröjden eder över honom med
outsäglig och härlig glädje,
001:009 då I nu ären på väg att vinna det som är målet för eder tro,
nämligen edra själars frälsning.

001:010 Angående denna frälsning hava profeter ivrigt forskat och
rannsakat, de som profeterade om den nåd som skulle vederfaras
eder.
001:011 De hava rannsakat för att finna vilken och hurudan tid det var
som Kristi Ande i dem hänvisade till, när han förebådade de
lidanden som skulle vederfaras Kristus, och den härlighet som
därefter skulle följa.
001:012 Och det blev uppenbarat för dem att det icke var sig själva,
utan eder, som de tjänade härmed. Om samma ting har nu en
förkunnelse kommit till eder genom de män som i helig ande,
nedsänd från himmelen, hava för eder predikat evangelium; och i
de tingen åstunda jämväl änglar att skåda in.

001:013 Omgjorden därför edert sinnes länder och varen nyktra; och
sätten med full tillit edert hopp till den nåd som bjudes eder i
och med Jesu Kristi uppenbarelse.
001:014 Då I nu haven kommit till lydnad, så följen icke de begärelser
som I förut, under eder okunnighets tid, levden i,
001:015 utan bliven heliga i all eder vandel, såsom han som har kallat
eder är helig.
001:016 Det är ju skrivet: »I skolen vara heliga, ty jag är helig.»
001:017 Och om I såsom Fader åkallen honom som utan anseende till
personen dömer var och en efter hans gärningar, så vandren ock i
fruktan under denna edert främlingsskaps tid.
001:018 I veten ju att det icke är med förgängliga ting, med silver
eller guld, som I haven blivit »lösköpta» från den vandel I
förden i fåfänglighet, efter fädernas sätt,
001:019 utan med Kristi dyra blod, såsom med blodet av ett felfritt lamm
utan fläck.
001:020 Så var förutsett om honom före världens begynnelse; men först nu
i de yttersta tiderna har han blivit uppenbarad för eder skull,
001:021 I som genom honom tron på Gud, vilken uppväckte honom från de
döda och gav honom härlighet, så att eder tro nu ock kan vara
ett hopp till Gud.

001:022 Renen edra själar, i lydnad för sanningen, till oskrymtad
broderlig kärlek, och älsken varandra av hjärtat med uthållig
kärlek,
001:023 I som ären födda på nytt, icke av någon förgänglig säd, utan av
en oförgänglig: genom Guds levande ord, som förbliver.
001:024 Ty
»allt kött är såsom gräs
och all dess härlighet såsom gräsets blomster;
gräset torkar bort,
och blomstret faller av,
001:025 men Herrens ord
förbliver evinnerligen».

Och det är detta ord som har blivit förkunnat för eder såsom ett
glatt budskap.

002:001 Så läggen då bort all ondska och allt svek så ock skrymteri och
avund och allt förtal.
002:002 Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den
andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa
upp till frälsning,
002:003 om I annars haven »smakat att Herren är god».
002:004 Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor
är förkastad, men inför Gud är »utvald och dyrbar»;
002:005 och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett
andligt hus, så att I bliven ett »heligt prästerskap», som skall
frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro
välbehagliga för Gud.
002:006 Det heter nämligen på ett ställe i skriften:

»Se, jag lägger i Sion
en utvald, dyrbar hörnsten,
och den som tror på den
skall icke komma på skam.»