Salig, salig, trefalt salig prisar jag en lott som hans: 125 att få fläta hjältens lager in i gossens rosenkrans, att ur älskad moders armar ila hän med kind i brand, strålande av fröjd och fägring, till att dö för fosterland.
Vad vår värld är kallt förståndig! Vad vår värld är fåvitskt klok!
Och hon lönas för sin klokskap med ett blytungt träldomsok: 130
världens klokskap föder henne sorg och feghet, skam och svek.
Fyll vårt land, o Zevs, med gossar, mod och tro och lust och lek!
O, hur sorg för morgondagen fostrar lumpenhet och kiv!
Hur det fega allvar kastar dödens skugga på vårt liv!
Zevs, giv släktet gosselynne, hoppfull håg och fantasi! 135
Då är träldomsoket fallet, då är världen skön och fri.
Ej vid Segerns stolta altar må hon firas, dagens bragd; blygsamt på Barmhärtighetens vare offerkransen lagd, ty din miskund, höge fader, lät oss i en säll minut med en gudingiven barnlek plåna seklers nesa ut." 140
I KLOSTERCELLEN.
Gamle munken putsar lampan, styrker sig ur fyllda kannan.
Han kan pränta, han kan dricka fullt så väl som någon annan.
För det ena kära värvet har han ej det andra glömt:
fyllt har gubben mången kodex, flera bägare han tömt.
Se, nu textar han så flitigt med en gammal bok framför sig, 5 tryggt utöver pergamentet konstförfarna handen rör sig, och av barnslig glädje lyser, då han ser sitt vackra pränt, gubbens panna, själv ett åldrat, skrynkligt, gulnat pergament.
Vad han skriver, vilka tankar, bryr den gamle icke mycket; riktig avskrift och siratlig är för honom huvudstycket. 10 Åt var kapital, som lyckats, ler han glad och hämtar kraft till ett "vidare i texten" ur de milda druvors saft.
Medan så sitt kall han sköter, är den tysta cellen vorden hylsan kring ett frö, som fälldes av ett ädelt träd till jorden, handen kring en liten låga, flämtande för vind och drag, 15 liten låga, som skall varda stor en gång och göra dag.
Om han visste, vad han verkar, kanske skulle då han kasta pennan med ett "hjälp, Maria!" och till bönkapellet hasta. Ej du vet det, dogmens fånge, att du frälst ur glömskans hand formeln, som en dag skall lösa andarna ur dogmens band. 20