Ja, låt oss svärma, ja, låt oss vandra, där yppig skymning bland rosor rår! 30 I morgon blyges man för varandra, att man var säll som en gud i går.
I dag jag än kan få folk att lyssna, fastän jag blott har en svag tenor; i morgon blir det min lott att tystna 35 för någon röst, som är stark och stor.
I morgon skall man ha glömt det hela, i dag dock lever min lilla dikt och låter fritt små fontäner spela i lust och solljus och tillförsikt. 40
Sitt ner och plocka bland mina rosor, och rör med läpparna vid mitt vin! På alla stigar, på alla kosor jag slår den ljudande tamburin.
GAMMALT PORSLIN.
En kung i Sachsen samlade porslin, men samlingsvurmen blev en riktig sjuka. Han bytte bort till kungen i Berlin sitt garde—tänk—mot en kinesisk kruka.
Femhundra man med sabel och karbin, 5 som preussarn visste att förträffligt bruka, i exercisen smidiga och mjuka, i krig en mur, tänk, mot—en blå terrin!
Femhundra man med hårpung och med puder! Slikt dårhusdåd allt vanvett överbjuder 10 från världens början—ja, så tycker ni.
Sen bytet gjordes, har ett sekel svunnit: femhundra tappra hjärtan brista hunnit, den gamla krukan—hon står ännu bi.