Lyss jag i kåpans musselskal, brusar Arkipelagen. Ekon av tympanon och cymbal dallra vid böljeslagen. Jungfrur rövande 55 utan ånger frusta centaurer i flyende tramp. Avgrundsbedövande vilda sånger skratta i takt med hovarnas tramp. 60
Trolöst flydde jag skuggornas land, trånade åter till livet, gators vimmel och lampors brand, dock—mitt öde stod skrivet. Livets böljande 65 städer och länder lockad av sorlet jag genomgick, men de förföljande skuggornas händer lades skymmande över min blick. 70
Runt mig hälsa de unga fritt andra vaknande tider. Främmande står jag i deras mitt. Som en vålnad jag skrider. Dagens krigande 75 skara spänner ordets båge av senor och stål; drömsjukt tigande, arm på vänner, vandrar skuggornas son utan mål. 80
Aldrig kan jag som fordom glatt stundens frågor dryfta; tankarna famla dag och natt nederst i skuggornas klyfta, där ej flämtande 85 facklan sänder livets sken, men en underjords. Aldrig bland skämtande bröder och fränder skall jag munter sitta till bords. 90
Skriande tranorna flyktat ren. Vita bolstrar och putor flingorna bädda kring häll och sten. Kojornas trånga rutor glimta immiga. 95 Sparven i hunger letar kärven vid bondens skjul. Djupt ur dimmiga höstkvälln sjunger pilten vid foran om vinter och jul. 100
Röster från barndomens år, till er snöiga stigar mig föra, men ni nå ej mitt hjärta mer, mumla blott i mitt öra. Stilla, saliga, 105 soningsfulla stämmor, fåfängt kallen I. Hotfullt otaliga syner rulla upp ur Hades min blick förbi. 110
Glömska drickes ur Lethes våg, men med ögonen slutna drack jag ur mörka Styx—och såg sedan allen det förflutna. Bleka och krokiga 115 skuggorna locka anden att drömma vid Karons flod, men det brokiga livet vill plocka frukter, som vinkande trås av mitt blod. 120
Kedjad vid livet min stav jag bär.
Rolös kring världen jag ledes.
Längtar dit, där jag icke är.
Främmande allestädes.
Hades sig hämnade. 125
Skuggornas like
strafflöst av livets frukter ej stjäl.
Skuggornas jämnade
skönhetsrike
vann för eviga tider min själ. 130
ÅKALLAN OCH LÖFTE.
Och ropade trenne grannfolk: Glöm den storhet du bäddat i jorden! Jag svarade: Res dig, vår storhetsdröm om herraväldet i Norden! Den storhetsdrömmen lyster oss än 5 att leka i nya bedrifter. Låt upp våra gravar, nej, giv oss män i forskning, i färger och skrifter.