och som frågat:
Vi kryddas poeter med lager? Har icke all Dalarnas vår en kvist i sin svalare dager till krans för en sångares hår?"
Men det är ej blott landsmanskapet, som förenar de båda. Mer än ett lynnesdrag finna vi för dem gemensamt och liksom Stiernhielms har Karlfeldts dikt sina rötter i Dalarnas jord. I hemgården på Dalälvens strand ha hans förfäder bott i ett par hundra år, han är direkt utgången av bondestam och har i blodet liksom i sitt tal en mängd föreställningssätt och betraktelser, som äro oss andra okända och främmande. Av landskapets skiftande skönhet och stämningsfullhet väcks hans lust att sjunga och skildra. Han har noga reda på väderlekens alla företeelser, årstidernas skiften, örternas namn och egenskaper, höst- och vårstormarnas många olika genljud i vildmarken. Han hyllar gammaldags tro och heder, den trygga och oförfärade manligheten, kraftkänslan och livsglädjen.
Hans manliga, fasta väsen avspeglas i hans dikters strama form. Hans vers är mönstergill, med konstfull strofbyggnad och rimflätning, rik ljudharmoni och mästerligt ordval.
Karlfeldt föddes den 20 juli 1864 i Folkärna socken i sydligaste Dalarna. Efter avslutade skolstudier i Västerås blev han 1885 student i Uppsala och avlade där filosofie licentiatexamen år 1898. Efter att några år hava tjänstgjort vid kungliga biblioteket utnämndes han 1903 till bibliotekarie vid lantbruksakademien. Efter sitt inval i svenska akademien år 1904 har han utsetts till akademiens ständige sekreterare.
Hans utgivna diktsamlingar äro Vildmarks- och kärleksvisor (1895), Fridolins visor (1898), Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim (1901) samt Flora och Pomona (1906).
INTET ÄR SOM VÄNTANSTIDER.
Intet är som väntanstider, vårflodsveckor, knoppningstider, ingen maj en dager sprider som den klarnande april. Kom på stigens sista halka, 5 skogen ger sin dävna svalka och sitt djupa sus därtill. Sommarns vällust vill jag skänka för de första strån, som blänka i en dunkel furusänka, 10 och den första trastens drill.
Intet är som längtanstider, väntansår, trolovningstider. Ingen vår ett skimmer sprider som en hemlig hjärtanskär. 15 Sällan mötas, skiljas snarligt, drömma om allt ljuvt och farligt livet i sitt sköte bär! Gyllne frukt må andra skaka; jag vill dröja och försaka, 20 i min lustgård vill jag vaka, medan träden knoppas där.