Prinsen gick så förbi, och kom till männen som tröskade. Då ropade Hafs-frun:
»tröskare! slå ihjel honom.»
Nu blef svennen åter mycket rädd; men när karlarne sågo hvem det var, ville de inte göra honom något ondt, utan svarade:
’nej, han har gifvit oss träd-slagor för jern-slagor,
träd-slagor för jern-slagor.’
Konunga-sonen slapp så undan, och kom till männen som höggo på trädet. Då ropade Hafsfrun:
»hugge-karlar! huggen ihjel honom.»
Men när karlarne sågo hvem det var, ville de inte göra honom något förnär, utan sade:
’nej, han har gifvit oss jern-yxor för träd-yxor,
jern-yxor för träd-yxor.’