En dag sade trollet till konunga-sonen: »du skall gå och göra rent i mitt stall; der har inte varit rensadt på fyra och tjugo år.» Då visste svennen inte huru han skulle bära sig åt, utan blef så ledsen, så ledsen. I detsamma kom tärnan gåendes. Hon sade: »gråt inte! Om du lofvar att du inte sviker mig, vill jag säga dig råd. — Stig upp på den höga stenen, och ropa:
Alla mors skotte-karlar komme fram!
Alla mors sope-karlar komme fram!»
Prinsen gjorde så. Genast kom der fram en otalig mängd pysslingar, och de till att skotta och sopa, och vände inte åter förrän stallet var rent.
När det var gjordt, sade trollpackan: »här har du en half-spann korn. Det skall du så ut i åkern; derefter skall du ärja och harfva, och sedan plocka upp hvart korn igen.» Då visste sig svennen ingen råd, utan blef så ledsen, så ledsen. I detsamma kom tärnan åter gåendes. Hon sade: »gråt inte! Om du lofvar att du inte sviker mig, vill jag hjelpa dig. — Stig upp på den höga stenen, och ropa:
Alla mors såe-karlar komme fram!
Alla mors ärje-karlar komme fram!
Alla mors harfve-karlar komme fram!
Alla mors plocke-karlar komme fram!»
Prinsen gjorde som sagdt var. Genast kom der fram en otalig mängd små, små gubbar, och de till att så, och ärja, och harfva, och plocka, och så många voro de, att de slogos om hvart enda korn. När nu all säden var samlad, bar prinsen in den i berget; men den unga mön tog undan trenne korn, utan att någon visste säga hvad hon aktade göra dermed.