Hemma ligger bruden och får barn i stall.»
’Hvad säger du, min käresta?’ sporde konungen. Prinsessan genmälte, som förut: »åh! ingenting så mycket. Jag talte blott med Åsa, min tärna.»
Brud-skaran färdades nu fram, och kom i den mörka skogen, hvarest jord-kulan låg. Me’ns de så foro, red konungen till sin unga brud, och bad henne förtälja något äfventyr under vägen. Då suckade prinsessan tungt, och qvad:
»Sju år jag i jord-kulan satt,
Sagor och gåtor jag der förgat.
Ondt har mig händt,
Kol har jag brändt.
Ondt har jag lidit,
Ulfven har jag ridit.
I dag får jag fara brud