»Om du inte nämner mitt namn,
skall du få sitta på min bak, och jag förer dig fram.»
Prinsessan for så öfver sundet, fick tjenst på kungs-gården, hos den främmande jungfrun, och halp henne att virka sin brud-klädning på virke-stolen, såsom konunga-sonen hade begärt.
Den främmande jungfrun skulle nu gifta sig med prinsen. Men när bröllopps-dagen var inne, blef hon hastigt sjuk, och sände tärnan att rida brud i sitt ställe. Prinsessan for så till kyrkan med konunga-sonen, och kom under vägen till en bro. Då qvad hon:
»här rida två ädela konunga-barn
öfver bro, bro breda.»
’Hvad säger du, mitt hjerta?’ sporde prinsen. Konunga-dottern svarade: »åh ingenting så mycket.»
Längre fram kommo de förbi jord-kulan, der prinsessan suttit fången. Då suckade hon tungt, och qvad:
»Hå! Hå!