det går nu så lätt, som det förr har gått.»
Derefter satte hon sig ned, och väfde. Men i detsamma kom prinsen in, och sporde huru jungfrun fått väfven att gå. Konunga-dottern vände bort hufvudet, och svarade:
»Mina fötter äro hvita, mina händer äro små;
det går nu så lätt, som det förr har gått.»
Den unge prinsen kunde så icke veta annat, än det var den främmande jungfrun som väfde. —
Slutet är äfven lika. — Prinsessan rider till kyrkan för sin matmoder; men blir omsider igenkänd och upptäckt, medelst ett gull-äpple, som hon i sin ungdom erhållit till skänks af konunga-sonen.
SVENSKA
FOLK-SAGOR OCH ÄFVENTYR.
EFTER MUNTLIG ÖFVERLEMNING
SAMLADE OCH UTGIFNA
AF
GUNNAR OLOF HYLTÉN-CAVALLIUS
OCH
GEORGE STEPHENS.