I qväll mister jag min.»
Konungen sporde åter: »hvad var det du sade, min trolofvade?» Bruden svarade: ’jag talte blott med Kerstin, min tärna.’
Ytterligare kommo de till ett träd; i trädet satt en fogel och sjöng. Då qvad prinsessan:
»Här sitter du, och qvittrar i tall,
Hemma ligger brud, och är sjuk i ett stall.»
’Hvad var det du sade?’ frågade konungen. Bruden svarade som förut: »jag talte blott med Kerstin, min tärna.» —
För öfrigt innehåller denna uppteckning inga nya drag eller afvikelser, som förtjena anmärkas.
4. I en öfverlemning från Upland har prinsessan erhållit namnet Lossamente. — För öfrigt är sagans uppränning lika, oansedt någon mindre utförlighet i berättelsen. —
När prinsessan suttit sju år i jord-kulan, kom hon till kungs-gården, och vardt antagen som tärna hos den främmande jungfrun. Men jungfrun kunde icke väfva prinsens väf, såsom han bedt henne, utan bad sin tärna om hjelp. Då qvad prinsessan:
»Mina fötter äro hvita, mina händer äro små;