1. Vi ega framför oss ytterligare trenne uppteckningar ifrån S. Småland, alla föga afvikande från den öfverlemning som ofvan meddelas. — I en af dem saknas inledningen, huru styf-modern satte sina döttrar på brunns-karet att spinna; i den andra förbigås de prof, hvilka mat-modern föresatte sina ladugårds-pigor; i den tredje omtalas tvänne skrin, ett svart och ett rödt, och när kattorna följa käring-dottern uppå loftet, ropa de ideligen:

»Tag det röda!

Tag det röda!» o. s. v.

Slutet är som ofvan.

2. I en femte uppteckning ifrån S. Småland inledes sagan med en berättelse, huru styf-dottern hela långa vintern fick sitta ute på brunns-karet, och litet kläder hade hon, så att hon frös och grät. Då hände sig en dag, att en klar tår tillrade ned i brunnen. Straxt kom der upp en gädda, och frågade hvarföre hon grät så. Flickan förtäljde allt som det var. Då sade gäddan: »om du vill följa mig, skall du få det bättre.» Flickan gick så ned i brunnen, erhöll tjenst i undre verlden, och kom slutligen hem med det svarta skrinet fullt af dyrbarheter.

Nu skulle käringens dotter ut och spinna på brunns-karet; men hon hade varma kläder, att hon slapp frysa; också hade hon rätt svårt att ändteligen tvinga fram en tår. Straxt kom gäddan åter upp i vatten-brynet, och förde flickan med sig till undre verlden, hvarest hon fick tjenst. Men käring-dottern var lika elak som styf-dottern varit god och beskedlig, och kom slutligen hem med det röda skrinet, hvarutur flög eld, som brände upp hela gården.

3. Enligt en uppteckning ifrån Skåne, var den elaka styfmodern en drottning som kallades »drottning Resi». — När styfdottern blifvit skuffad i brunnen, kom hon först till en grind. Då bad grinden: »kära jungfru, slå inte hårdt i mig gamla grind!» Dernäst kom hon till kon. Sedan till apeln. Tätt invid apeln porlade en liten källa fram i gräset. Bäst flickan nu plockade och åt af de sköna äplena, såg hon hvarest tre små händer räcktes fram ur källan, likasom de velat bedja att få litet med. Straxt gaf hon dem hvar sitt äple, och fortsatte sin vandring. När hon nu gått, begynte de tre »käll-råderne» öfverlägga hvad de skulle gifva henne till belöning. Den ena sade: »jag vill göra henne vis och förståndig.» Den andra sade: »jag vill göra henne tre gånger vackrare än hon nu är.» »Och jag,» sade den tredje, »vill göra henne tre gånger så rik som drottning Resi.»

När den lilla kommit fram till gården och fått tjenst, var hennes första prof att hon skulle baka pann-kakor. Då kommo all slags vilda djur utur skogen, och bådo:

»Gif oss litet med!

Gif oss litet med!»