Flickan gaf dem af pann-kakan, men hade ändock lika mycket qvar.
Andra profvet var att hon skulle väfva en silkes-väf; men då kommo de vilda djuren ur skogen och hulpo henne. Tredje profvet var att hon skulle tvätta hvit ull svart och svart ull hvit; men då fick hon hjelp af den gamle gubben som hon löskat vid vägen. — Slutet instämmer med hvad ofvan meddelas.
4. I en öfverlemning från N. Småland förtäljes, huru styf-dottern matade alla små foglar och andra djur, som hon mötte i undre verlden; käring-dottern deremot snäste dem och slog dem. Gumman som rådde öfver gården var ett troll. Hon hade en stor hop ormar, åt hvilka styf-dottern gaf mjölk, men hvilka käring-dottern jagade bort. — När så den beskedliga flickan skulle tvätta det svarta garnet, sjöng en liten fogel:
»Bli hvit!
Bli hvit!»
Men när den elaka skulle göra detsamma, sjöng fogeln:
»Svartare!
Svartare!»
Likaledes när styf-dottern skulle väfva sin mat-moders väf, kommo alla djuren utur skogen och hulpo henne; men när käring-dottern skulle väfva, kommo djuren och förderfvade allt ihop. — Slutet är som tillförene.
5. En uppteckning ifrån Östergötland förtäljer, att styfdottern kom in i berget och fick tjenst. När hon så skickades till källan, att hemta vatten i ett såll, satt en liten grå sparf i trädet och sjöng: