tag det hvita!»
Flickan lydde hennes råd, tog det hvita skrinet, och vandrade hem till sin styf-moder, hvarest hon fick bo i höns-huset. Der öppnade hon sitt skrin; men skrinet var fullt med guld, så att höns-huset blef grannt som en konunga-sal.
Nu vardt styf-modern afundsjuk, bakade en ny bulla och sände sin egen dotter till Hecken-fjell. Men flickan gjorde i allo tvärt emot hvad man bad henne. Till grinden sade hon: »du har aldrig smort mig, du!» Till ugnen: »du har aldrig ömsat bröd i mig, du!» Och till den beskedliga käringen: »det angår dig inte.» Också brände hon sig när hon klef på den röda förstugu-stenen, kunde inte spinna Hin Hårdes lin, och kom slutligen hem med ett rödt skrin, som var fullt med eld, så att hela gården lades i aska, utom det lilla höns-huset.