’Jo, det är Sankte Peder och jag.’ —
Fortsättningen är lika som ofvan. — Barnen bli fångna, och sättas i en ’jern-bur’ för att gödas; men undkomma genom pojkens fyndighet.
3.
Pojken som stal Jättens Dyr-gripar.
Sagan förekommer:
3. På Tyska: — Uti en förvirrad form, hos Kuhn und Schwartz, Norddeutsche Sagen, Märchen und Gebräuche, Leipzig 1848, ss. 324-326, »Die drei Burschen und der Riese».
A. Swärdet, Guld-hönorna, Guld-lyktan och Guld-harpan.
Anmärkning.
3. En uppteckning, ifrån Södermanland, instämmer nära med den öfverlemning som ofvan meddelas. — Berättelsen handlar om en torpare som hade tre söner, af hvilka den yngste het Yventott. När så torparen dog och sönerna skulle skifta arfvet, fanns intet att dela utom en ko och ett bak-tråg. Då togo de två äldste bröderna kon; men Yventott fick nöja sig med bak-tråget.
Yventott gaf sig nu att vandra, och kom till en kungs-gård, hvarest han fick tjenst som kol-pojke. På andra sidan sjön bodde en jätte, som kallades ’Oden’. Han hade många kostbarheter: en gull-lykta, tre gull-hönor och ett gyllene svärd, utom annat silfver och guld, och dem ville konungen på kungs-gården gerna ega. Han gaf så ut ett påbud, att hvem som kunde skaffa honom Odens dyr-gripar skulle få prinsessan; men huru många som försökte, var det ingen som lyckades.