Spelar mitt spel?
Är min herre hemkommen än?»
Hunden svarade:
’Nu gråter ditt barn.
Ditt spel spelar inte.
Men din herre är ändteligen hemkommen!’
Då suckade prinsessan och sade: »helsa min herre, att nu kommer jag här aldrig mer.» Men i detsamma var konungen tillreds med ett tio lispunds svärd, och högg af kedjan hvarmed ’sjö-rån’ höll henne fången. Då ropade prinsessan: »nu är jag frälst!» — och var det en stor glädje när de tu åter funnos, som så länge varit åtskilda.
Dagen efter lät konungen tillreda ett stort gästabud, och bjöd alla förnäma män i hela sitt rike. Som de nu sutto öfver bord, begynte han förtälja sagan huru det tilldragit sig med prinsessan och hennes styf-moder; men ingen visste om hvem han talade. Ändteligen vände han sig till den gamla drottningen, och frågade: »hvad straff förtjenar den, som har gjort så illa?» ’Jo,’ svarade drottningen, ’den vore väl värd att bindas barfota på ett par eld-röda jern-skor, och att få dansa till döds.’ Då uppstod konungen, och sade: »nu har du dömt din egen dom.» Styf-modern blef så bunden vid ett par eld-röda jern-skor; men konungen och hans unga drottning lefva och må väl än i dag.